”Unga tror på bättre tider – och agerar”

Unga vuxna andas optimism om att privatekonomin kommer förbättras närmaste året, visar en ny undersökning. Deras framtidstro är något vi bör vårda, men inte romantisera, skriver aktieprofilen Mohammed Salih i en gästkrönika.

Samtidigt som många unga vuxna pressas av lågkonjunktur, höga räntor och stigande hyror ökar både deras optimism och sparvilja. En motsägelse? Kanske inte. Kanske är det just den ekonomiska pressen som skapat en ny generation som vill ta kontroll, men frågan är om optimismen är realistisk, eller bara ett uttryck för överlevnadsinstinkt.

Det är lätt att bli förvånad när man bläddrar i Sparbanken Syds Ekonomihälsaindex. Mitt i en tid då inflationen ätit upp köpkraften och bostadsmarknaden är tuffare än på länge är det unga som sticker ut som de mest hoppfulla. Hela 50 procent av svenskar mellan 18 och 34 år tror att deras privatekonomi kommer att förbättras det kommande året. I gruppen över 56 år är motsvarande siffra endast 18 procent.

Än mer anmärkningsvärt är att unga inte bara hoppas, de agerar. Över 60 procent sparar regelbundet och en tredjedel har till och med ökat sitt sparande under året. Bland äldre är det bara elva procent som gjort samma sak. Det är lätt att tolka detta som ett sundhetstecken. Men det väcker också frågor. Hur går det ihop med en ekonomisk vardag där hyror, räntor och matkostnader tar större andel av inkomsten?

En tolkning är att unga vuxna i dag är mer finansiellt medvetna än tidigare generationer. Att de vuxit upp med Instagram, Youtube, Tiktok och konton där ekonomi diskuteras på ett sätt som aldrig nådde kvällstidningarnas ekonomisidor. Det är möjligt att en ny kultur av ekonomisk självständighet håller på att växa fram. En annan tolkning är att optimismen inte vilar på faktiska möjligheter, utan på en känslomässig nödvändighet. När det inte går att påverka bostadsmarknaden eller ränteläget vill man i alla fall känna att man försöker.

Men optimism utan kunskap kan vara en farlig kombination. Det finns ett glapp i datan. Trots det växande sparintresset är det fortfarande stora skillnader i hur vi sparar. Män dominerar aktiemarknaden, med ett ägande på 57 procent jämfört med kvinnors 33. Kvinnor väljer i större utsträckning sparkonton, vilket i ett låg- eller negativrealränteläge innebär förlorad köpkraft.

Skillnaderna i ägande speglar skillnader i självförtroende, och självförtroende speglar ofta tillgång till kunskap. Det räcker inte med att vilja spara. Det krävs också att man förstår hur. Här brister det fortfarande, särskilt när finansiell utbildning i skolan är begränsad och ofta beroende av enskilda eldsjälar.

Framtidstron bland unga är något vi bör vårda, men inte romantisera. För viljan att ta kontroll är inte samma sak som att ha kontroll. Bakom de stigande sparkvoterna och den digitala entusiasmen finns fortfarande stora kunskapsluckor, ojämlikheter och en risk att optimismen skymmer blicken för verkligheten.

Om vi inte hjälper nästa generation att förstå vad sparande verkligen innebär, riskerar vi att skapa en illusion av trygghet som snabbt rämnar när konjunkturen viker.

För sparande är inte bara en vana. Det är ett skydd. Och det måste byggas på mer än bara hopp.

Läs mer om och av Mohammed Salih: