”Visa omtanke genom att skriva avtal”

Föräldrars omtanke till sina barn kan förvandlas till en tyst börda. Att skriva avtal är ett sätt att skydda relationerna, skriver boendeekonomen Claudia Wörmann i en gästkrönika.

Svenska unga flyttar hemifrån tidigast i hela Europa. I andra länder längre söderut, där bor man kvar i föräldrahemmet långt över 20 strecket. Frågan är till vad flyttar de unga? För inte är det väl särskilt vanligt i tillväxtregioner att den unga flyttar till en bostad de köpt, eller ens har förstahandskontrakt på? I små kommuner med överskott av bostäder och stor utflyttning går det lättare att komma in. Kruxet är att där det finns bostäder till övers där vill de unga sällan bo.

Jag har undersökt och skrivit om det här så mycket att jag nästan själv är trött på det. Det tål att upprepas. Med bostadsmarknadens trösklar i kombination med att många saknar grundläggande privatekonomiska kunskaper leder vi unga till att hyra i andrahand. Ibland dyrt, ibland osäkert, inte sällan både och. Jag fastnar också i att misströsta, som om det skulle hjälpa dagens unga. Mer fokus på det som gynnar unga kan ge energi åt både debatten och de unga.

I dag finns flera produkter som innebär att du kan köpa en del av din bostadsrätt och hyra resten. Gradvis köper du hela.

Att skrota amorteringskravet som innebär att du amorterar ytterligare 1 procentenhet om du lånar mer än 4,5 gånger din bruttoinkomst kommer gagna de unga.

Att sänka kravet på kontantinsats från 15 till 10 procent gynnar de unga såvida inte priserna tar ett så pass stort glädjeskutt att det liksom går på ett ut.

Skippa det dåliga samvetet och prata öppet
Ett barn flyttar hem igen efter studierna. Föräldrar blir både krockkudde och coach, kanske också ekonomisk stöttepelare. De ställer upp om de kan och längs vägen omvandlas omtanken till en tyst börda. Vi måste börja prata om att vuxna barn bor kvar i föräldrahemmet lite för länge. Om föräldrar som i tysthet finansierar vuxna människors liv på bekostnad av sin egen ekonomi, ibland sin hälsa och bådas framtid. En annan sak vi måste våga prata om är vikten av att skriva avtal.

Vad händer när Lisa sparar och Amanda lever loppan. Och när Otto, barn nummer tre, ska flytta hemifrån är privatekonomin sämre. Och det går inte att hjälpa till.

Det är omtänksamt att skriva avtal, och minst lika viktigt är det att spara i eget namn för att säkerställa att pengarna ni sparat verkligen går till det ni tänkt. Man skyddar relationer, skapar tydlighet och rättvisa. Det är dags att sluta romantisera vuxna barn som bor kvar i föräldrahemmet. Det är inte gulligt alls.

Min väninna fick barn när hon hade fyllt 40 år, stor glädje! Jag har sedan dess tänkt så här: Pelle (fingerat namn) bor kvar i föräldrahemmet i Stockholm tills han är 25 år. Och den dolda försörjningsbördan för att ha ett hemmaboende barn försvinner (i vart fall delvis) när min väninna fyller 65!

Då kanske hon också går i pension vilket hennes man gjort sedan länge. Den enkla uträkningen får illustrera konsekvenserna av en skev bostadsmarknad. Jag hoppas verkligen Pelle möter en lättare bostadsmarknad än dagens unga. För sin egen skull men också med hänsyn till hans föräldrar – så de kan njuta av livet som pensionärer utan hemmavarande barn.