Tystlåten Thedéen har talat – vem är han?

Korridorerna i Riksbankshuset vid Brunkebergs torg är bekanta för nytillträdda chefen Erik Thedéen. Det är här han inleder sin karriär, som analytiker och handlare, i början av 1990-talet. Som nyexaminerad Handelsekonom får han bevittna en brinnande finanskris från första parkett.

Året är 1992 när hans chef Bengt Dennis säger de bevingade orden ”The sky is the limit” som svar på frågan hur högt räntan kan höjas. Men rekordhöga 500 procent räcker inte för att stoppa valutautflödet och kronan släpps flytande.

28-åringen från norra Stockholm lämnar avtryck under sin första tid på Riksbanken när han vädrar sitt missnöje över myndighetens löner. ”Höj lönerna! [...] Nybörjare tar över Riksbanken när den erfarne personalen flyr”, dundrar han i en DN Debatt-artikel tillsammans med blivande finansmarknadsministern Peter Norman (M).

Thedéen får uppleva fler kriser från insidan. Samma år som Lehman Brothers kraschar tillträder han som vd för Stockholmsbörsen. Han blir senare statssekreterare på finansdepartementet i Reinfeldts regering 2010 när eurokrisen plågar Europa.

Även internt stormar det under Thedéens ledarskap. Under sju svåra år, som DI beskriver det, är han generaldirektör för Finansinspektionen. Tiden präglas av personalflykt, och Thedéen kritiseras även från forskarhåll för bristande analys när myndigheten inför amorteringskravet på bolån.

Ekonomer som Omni Ekonomi talat med målar upp en ljusare bild. En uppskattad chef som är smart, erfaren och klok. Så lyder några av omdömena i samband med att hans nya roll på Riksbanken blir officiell.

Knut Hallberg, seniorekonom på Swedbank, menar att Thedéens breda erfarenhet från olika sektorer på finansmarknaden gör honom till ett utmärkt val.

– Jag tror det blir en bra kontinuitet med Thedeén men ändå att han tillför lite välbehövligt nytt tänk på Riksbanken, säger han.

Den nye riksbankschefen har valts på sina meriter av att leda ekonomiska myndigheter, inte för sin syn på penningpolitik. Den var nämligen länge okänd.

Thedéen har fram tills räntebeskedet varit tyst och försiktig. Under de sju månader som följde på utnämningen i somras duckade Thedéen ”varje försök att locka någon penningpolitisk åsikt ur honom”, skriver SvD:s ekonomikrönikör Anders Billing.

När han presenterade sitt första räntebesked på torsdagen var det första gången marknaden fick en bild av hans agenda. Då framkom att Thedéen vill att Riksbanken ska minska sina stödköp och hålla fast vid ett högre ränteläge för att stävja inflationen. Han är också orolig för den svaga kronan.

Flera ekonomer gör bedömningen att han kommer att tillhöra hökfalangen i Riksbanken framåt. Som stöd för den tesen påpekas det att Thedéen under många år uttryckt oro över risker som förknippas med låga räntor.

Thedéen tar över en direktion som är splittrad i två läger. Innan han och vice riksbankschefen Aino Bunge, som också är ny, klev in var det helt jämnt mellan falangerna.

Sedan tidigare ses två av direktionens ledamöter som hökar och två som duvor. Därmed blir det Thedéen som avgör – även vid läget 3–3 vinner riksbankschefen tack vare sin utslagsröst.

Samtidigt vingklipps Thedéens maktposition delvis av den nya riksbankslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet. Den snävar in definitionen av vad som är penningpolitik, vilket minskar Riksbankens befogenheter att använda penningpolitiska instrument. Företrädaren Stefan Ingves tillhör lagens motståndare.

Kritiker kunde anklaga företrädaren Stefan Ingves för att inte själv få ta konsekvenser av sina räntehöjningar. Han hade nämligen betalat av sina bostadslån sedan många år.

Thedéen bor i bostadsrätt i Mälarhöjden i södra Stockholm, och hade enligt egen utsago huslån så sent som 2017, rapporterar Realtid. Familjen äger dessutom ett fritidshus på Gotland, vilket talar för att han till skillnad från Ingves har ”skin in the game”.

I övrigt är det mycket som förenar. Båda har studerat vid Handelshögskolan i Stockholm. Båda har varnat för risker kopplade till bostadsmarknaden. Även Ingves betraktades som hök under slutet av sitt långa styre.

Anders Nordberg, makroekonom på Länsförsäkringar, beskriver Thedéen som en Ingves-kopia. Deras sätt att diskutera till exempel makrotillsynen och hushållens skulder är snarlika, enligt honom.

– Kan det vara så att Riksbanksfullmäktige egentligen vill ha kvar Stefan men av något skäl ansåg att det var olämpligt, och därför tog man den som var mest lik honom?