”Argumenten för starkare dollar börjar äntligen bita”

Dollarn behandlas alltför ”njuggt” på den världsekonomiska marknaden efter tillgångsrallyt. Det menar Danske Banks valutastrateg Stefan Mellin i en gästkrönika i Omni Ekonomi.

”Därför noterar jag med tillförsikt det nya cykliska handelsmönstret där dollarn stärks inte bara i negativa risksentiment utan även med positiva amerikanska konjunktursignaler (även när de inte leder till sura börser)”, skriver han.

För ett år sedan befann sig börser och råvaror i fritt fall. Botten var ännu inte nådd – marknaden stirrade ned i avgrunden. Mellan 21 februari och 23 mars föll S&P500 35 procent.

Brentoljan var nere och vände på 15 dollar fatet. Investerare valde att söka skydd i japanska yen, schweiziska franc och amerikanska dollar – klassiska ’trygga hamnar’.

Samtidigt, hals över huvud, gjorde de sig av med emerging markets- och råvaruvalutor: sydafrikanska realen, mexikanska peson och den norska oljekronan tillhörde de stora förlorarna. Svenska kronan drabbades men inte lika hårt som sin mindre likvida norska syster.

Plötsligt – när det var som allra mörkast – såg reflationstemat dagens ljus. Prematura förhoppningar om att pandemin snart kunde vara över gifte sig med exempellös penning- och finanspolitisk stimulans. Resultatet blev ett tillgångsrally som heter duga.

Till dags dato är S&P500 upp 80 procent, ’Dr Copper’ 105 procent och brent 333 procent. I valutamarknaden blev förlorarna ovan vinnare i reflationen under det att riskbenägna investerare seglade ut från de trygga valutahamnarna. Dollarn var i mångas ögon valuta non grata. Som jag varit inne på i tidigare krönikor anser jag att dollarn fick en för njugg behandling.

Därför noterar jag med tillförsikt det nya cykliska handelsmönstret där dollarn stärks inte bara i negativa risksentiment utan även med positiva amerikanska konjunktursignaler (även när de inte leder till sura börser). Och försvagas när amerikansk inflation, som tidigare i veckan, kommer in under förväntningarna.

Ytterligare ett led i analysen där valutorna rör sig mer cykliskt är att prognosmakare nu kraftigt justerar upp sina estimat för amerikansk tillväxt 2021. OECD säger 6,5 procent och Danske Bank tror att den landar runt 7 procent för att nämna två exempel.

Euroområdet väntas växa med 4 procent och hamnar rejält på efterkälken. Ett halmstrå för Europaoptimisterna är väl möjligen att där finns större överraskningspotential.

Veckans ECB-besked var mjukt och euron föll när de beslöt att skruva upp takten i obligationsköpen. Nästa hållpunkt är Feds räntebesked på onsdag. Det är inte säkert att de uppskattar ränteuppgången eftersom den, å ena sidan, innebär en åtstramning av de finansiella förhållandena.

Men frågan är vad de ska göra åt det. För, å andra sidan, är ju ränteuppgången i hög grad effekten av mer finanspolitisk stimulans vilket Powell givetvis har anledning att välkomna.

Som jag ser det är räntedivergensen mellan USA och Europa, inklusive Sverige, ett uttryck för bättre ekonomiska utsikter på andra sidan Atlanten. Det är också ett uttryck för att Fed kommer att ligga flera steg före Riksbanken och ECB när det så småningom kommer till att dra tillbaka de penningpolitiska stimulanserna.

Vidgade räntedifferenser har lagt ett tak på EUR/USD och ett golv under USD/SEK för nu. Jag håller fast vid att EUR/USD har ytterligare fallhöjd och att USD/SEK har siktet inställt mot nio kronor under loppet av 2021. Men det blir en krokig resa.

Bakgrund | Stefan Mellin
• Valutastrateg på Danske Bank.
• Har jobbat i finansmarknaden i 20 år och har ett förflutet på Nordea och Finansdepartementet. Dessutom har han gjort en doktorandsejour på Riksbanken och undervisat i nationalekonomi på Stockholms universitet.
• Skriver om valutor varannan lördag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.