Bratt: Sparare måste fortsätta detektivarbetet

Den nya disclosureförordningen, EU:s regler för fondkategorier, hjälper sparare att sondera terrängen i en snårig djungel, skriver Nordnets sparekonom Frida Bratt i en gästkrönika.

Sparare måste visserligen fortsätta vara detektiver när de ska hitta rätt bland grönstämplade produkter, men de nya reglerna är viktiga steg på vägen – och kommer att bli allt bättre framöver, skriver hon vidare.

Disclosureförordningen kallas de EU-regler enligt vilka fonder kan kategoriseras i olika hållbarhetskategorier. Det handlar närmare bestämt om två olika kategorier. Till den så kallade artikel 8 hör fonder som främjar miljörelaterade eller sociala egenskaper, men som inte har hållbarhet som övergripande mål. Dessa fonder kan även benämnas ”ljusgröna fonder”.

Till artikel 9, eller ”mörkgröna fonder”, är själva målet med fonden att göra hållbara investeringar. Hit hör så kallade ”klimatfonder”, som investerar i bolag som på något sätt arbetar med en lösning på klimatomställningen. 

Min arbetsgivare Nordnet har som första bank i Sverige redan infört den nya fondklassificeringen, och en tydlig konsekvens som redan märkts är att de nya gröna stämplarna faktiskt tycks få allt fler fondbolag att tänka till kring sitt miljöarbete. Att få en artikel åtta-stämpel är åtråvärt.

Är då de nya stämplarna bara ytterligare en märkning, vid sidan av glober, löv och svanar? Det vi ska komma ihåg är att reglerna är på EU-nivå, och fyller därmed en funktion som en enhetlig märkning. Tidigare märkningar har alla sina fördelar, men de är svåra att jämföra och ibland tolka. Därför kan märkningarna enligt disclosureförordningen vara en god hjälp för spararen som en första sondering i en tät snårskog.

Det är alltså helt klart viktiga steg i rätt riktning som tagits. Trots det behöver sparare fortsätta att vara ”detektiver” inför sparbeslut i finansiella produkter som säger sig vara hållbara.

Att notera är att den nya förordningen utgår ifrån och ställer krav på fondernas information. Finansinspektionen, som är tillsynsmyndighet, kontrollerar och följer upp denna information. Myndigheten kan exempelvis ställa krav på att en fondförvaltare ska redovisa att han eller hon exempelvis uteslutit att investera i en viss typ av bolag, om det utlovats i fondinformationen.

Men myndigheten kommer sannolikt inte kontrollera hur exempelvis en utlovad dialog mellan en förvaltare och ett bolag har förts, och huruvida den varit effektiv.

Enkelt uttryckt är det fondbolagens egen beskrivning av verksamheten som Finansinspektionen har att ta ställning till. Det är nämligen fondbolagen själva som får avgöra hur hållbar deras produkt är, och om den är värd en ”artikel 8”-märkning. Och, som sagt, en sådan märkning lär bli åtråvärd.

Vad krävs då för att få en artikel 8-stämpel? Det är lite av en gråzon. Minsta gemensamma nämnare tycks vara att fonden ”på något sätt” och ”i någon form” ska främja hållbarhet.

Det kan alltså handla om en fond som följer ett index som utesluter ett eller flera bolag, alternativt en fond som investerar i ”icke-hållbara” bolag för att via dialog kunna föra dem i en mer hållbar riktning. 

För sparare måste slutsatsen därmed bli att det inte nödvändigtvis räcker att konstatera att den fond han eller hon vill investera i är en ”artikel 8”. Det krävs vidare efterforskning i fondinformationen för att ta reda på hur fonden är hållbar, på vilket sätt förvaltaren arbete och vilken hållbarhetsstrategi fonden egentligen har. Och spararen själv måste givetvis fortfarande ställa sig frågan vilken strategi han eller hon själv föredrar.

En annan utmaning i ett tidigt skede är att det är fondbolagets egna formuleringar som spararen har att ta ställning till, vilket gör att informationen kan vara svår att jämföra. Det kan i sin tur direkt ge en konkurrensfördel för stora fondbolag med resurser att lägga på det språkliga utformandet av informationen, jämfört med mindre fondbolag som kanske bara består av förvaltare och administratörsfunktion.

Men det kommer att bli bättre. Under 2022 kommer denna information att standardiseras med hjälp av enhetliga mallar. Då blir fondbolagens beskrivningar lättare för sparare att jämföra.

Detektivarbetet för spararna fortsätter – men förhoppningsvis sonderar den nya märkningen terrängen och förenklar detektivarbetet lite mer framöver.

Bakgrund | Frida Bratt
• Är sparekonom på nätbanken Nordnet.
• Började som journalist och har bland annat arbetat på Expressen och Svenska Dagbladet.
• Skriver om privatekonomi varannan måndag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.