Europas Silicon Valley eller omsprungna? Därför spretar AI-bilden av Sverige

Sverige halkar efter och läget är akut. Det var slutsatsen när AI-kommissionen med Ericssons tidigare styrelseordförande Carl-Henric Svanberg i spetsen la fram Färdplan för Sverige till regeringen för två år sedan. Läget bedömdes så pass akut att rapporten levererades till civilminister Erik Slottner nästan ett år i förtid. Att utredningar levereras innan deadline är lika ovanligt som att ett bygge blir klart i tid.

Grupper som kommissionen talat med gav en oroande bild av läget. Att Sverige ska hålla jämna steg med utvecklingen går inte att ta för givet, trots historiken att klara teknikskiften bra, och kräver politiskt ledarskap.

”Dessvärre verkar den här insikten inte ha slagit rot i samhället. AI-kommissionen kan i stället konstatera att Sverige halkar efter i utvecklingen.”

I indiciekedjan fanns bland annat The Global AI Index från Tortoise Media. I listan får man scrolla en bit ner för att hitta Sverige. Till plats 25 för att vara exakt – omsprungna av både Finland och Danmark. Av indexets parametrar är det framför allt statlig strategi vi trillar dit på. Där rankas Sverige på plats 57.

Kommissionen kom med ett antal förslag. Bland annat ville man se ett tillfälligt politiskt stabsläge och att det skapas ett institut för AI-säkerhet.

Svanberg och AI-kommissionen är inte de enda som har larmat. I januari förra året släppte Boston Consulting Group en rapport där man kunde konstatera att bara 18 procent av svenska anställda använde AI under en vecka jämfört med det europeiska snittet på 54 procent. Enligt konsultjättens beräkningar kan det kosta 160 miljarder kronor i förlorad BNP om utvecklingen fortsätter.

En annan rapport från Cisco visar att svenska företag tappar tempo. Blott 5 procent av bolagen anses vara ledande inom AI. När undersökningen gjordes 2023 var det 22 procent som låg i framkant.

Läget är inte bättre bland offentliga verksamheter. Enligt en rapport från PWC förra hösten är det bara var tionde kommun och region som använder AI i någon del av verksamheten. Pengar och kompetensbrist tros vara de största hindren.

Lägg till detta alla krönikörer, branschföreträdare och tyckare i stort som vädrar sin mer anekdotiska oro, så framträder en dyster bild.

Nu är ju inte AI en enskild gren. Att jämföra AI-revolutionen med telefonen, elektriciteten eller järnvägen, som ibland görs, blir inte helt rättvisande. Området är fragmenterat även om de olika applikationerna ingår i samma tekniksprång.

En grupp forskare på Cornell University pekar i en uppsats med titeln ”Stop Saying AI” på det här problemet. Eftersom AI används som en bredare beskrivning blir det ofta diffust vad det är man pratar om, menar artikelförfattarna.

”Praktiskt sett är de potentiella problemen och utmaningarna med ett beslutsstödsystem som används för att bearbeta och analysera data helt skilda från en språkmodell som används för att effektivisera byråkrati”, summerar artikelförfattarna.

Översatt till Sveriges framtid: Det är stor skillnad på om fler svenskar frågar Chat GPT om råd i jobbet, om ABB vinner mark med nya system som använder AI i mjukvaran, eller om Klarna använder AI för att effektivisera och öka produktiviteten.

Vad är det då pessimisterna menar egentligen när de säger att Sverige ligger efter?

Ett återkommande tema i de dystra rapporterna är bristen på strategier och samordning mellan företag, myndigheter och utbildningsväsendet. Lite elakt kan man säga att kritikerna efterfrågar ett större engagemang från mamma och pappa staten.

I The Global AI Index får Sverige underbetyg på det politiska planet. Å andra sidan ligger vi på en femteplats när det gäller den ”operativa miljön”. Sett till talang ser det också hyggligt ut. Myllan att så AI-satsningar i anses med andra ord vara hyggligt bördig.

En rapport från branschorganisationen Tech Sverige andas också lite mer optimism.

”Sverige har flera strategiska fördelar inom AI-ekonomin, exempelvis högkvalitativa data, förmågan att skapa lokala och specialiserade AI-tillämpningar, tech-entreprenörskap och att ställa om”, skriver Peter Kjäll, näringspolitisk expert på Tech Sverige i rapporten.

Även han håller med om att Sverige har tappat fart, men menar att loppet inte är kört och att det finns potential att stärka positionen.

Mycket av oron som ljuder nu ekar bekant från 1990-talet när internet kom till byn. Hur skulle lilla Sverige hänga med i utvecklingen? Då precis som nu fördes diskussioner om statens roll.

Mats Brunell, eller ”Rebell Brunell” som han också kallas, kom att bli en central figur när Sverige skulle ta klivet in i interneteran. Under mitten på 1990-talet drev han det så kallade Siren-initiativet – ett projekt som syftade till att öka det politiska intresset för teknikfrågor.

Han menade att Sverige kunde bli ett viktigt land för teknikutvecklingen. Internet skulle utveckla näringslivet och stärka offentlig verksamhet.

1994 hade hans visioner sipprat in i Regeringskansliet och i februari samma år höll dåvarande statsminister Carl Bildt det så kallade IT-talet för chefer på bland annat Ericsson och Telia. Talet, som till stora delar bestod av Brunells ord, blev starten på en statlig storsatsning.

En IT-kommission inrättades, skolor kopplades upp mot nätet och det gick att hyra eller låna PC skattefritt med bruttolöneavdrag.

Trots Mats Brunells roll som spinndoktor bakom satsningarna är han i dag skeptisk till politikens betydelse.

– Jag tror man överdriver det. Kommissioner, utredningar och bidrag har i stort sett inte gjort ett smack någonsin. Allt hänger på två saker: lagstiftning och beskattningsfrågor, och de är aldrig med i direktiv till kommissioner, säger han till Omni Ekonomi.

Men när det begav sig befann sig Sverige i en annan situation än i dag. Hela telekommarknaden hade just avreglerats och det fanns i princip ingen infrastruktur för internet att tala om.

Så det behövdes stora satsningar. Bland annat till fiberutbyggnad. Men här gick det snett, menar Brunell. Det drogs fiber kors och tvärs, men eftersom aktörerna nu skulle konkurrera blev det mycket dubbelarbete. Det är inte ovanligt att det löper trådar bredvid varandra. Här har det försvunnit mycket statliga bidrag.

– Så parallellerna finns. Politikens påverkan utan att förstå – utan kunskap om det tekniska systemet, säger Brunell som ser en risk att historien upprepar sig.

Framför allt att det plöjs in skattepengar på satsningar inom det offentliga.

– Alltså, industrin den klarar sig alltid, det är dem som inte kan dra av momsen som drabbas.

Så hur går det då för industrin? Läser man vd-orden i delåren så tycks det gå bra. I vart fall om man räknar hur ofta ordet nämns. Samtidigt haglar som sagt rapporterna om att företagen är sena på bollen.

En rapport från EY visar att bara 37 procent av nordiska bolag investerar i AI. En av anledningarna tros vara att engagemanget från ledningarna är lågt.

Men flera undersökningar pekar också på att tempot börjar öka. Så den svenska försiktigheten håller kanske på att släppa. En av dem som tror det är finansmannen Christer Gardell.

– Utan att ha fullständig insyn, så verkar det som om Sverige har tagit på sig ledartröjan i AI-racet i Europa. Konkurrensen är dock global så stora utmaningar kvarstår, säger han till EFN.

Vänder vi blicken från etablerade företag så ser det ännu bättre ut.

När vi pratar om det svenska techundret så är det inte att biblioteken digitaliserat utlåningen vi menar, utan bolag Spotify som Klarna. Stockholm kallas numer Europas Silicon Valley och det har redan ploppat upp flera miljardvärderade AI-bolag.

Mest uppmärksamhet har svenska vibe-kodningsbolaget Lovable fått. Åtta månader efter starten tjänade man över en miljon dollar och bolaget är det snabbaste växande techbolagen någonsin. Snabbare än Chat GPT.

Ett annat exempel är Legora. Bolaget som tillhandahåller en plattform till jurister värderades nyligen till 50 miljarder kronor. För att få perspektiv såldes första vågens svenska techunder såsom Mojang och Skype för runt 20 miljarder kronor.

Så Sverigebilden spretar. Mångmiljardvärderingar på techbolag i den ena änden och befintliga bolag som fastnat med fötterna i startblocken i den andra. Över hela klabbet vakar staten vars insatser, eller brist därav, döms ut av experterna.

Kanske är den stora frågan en fråga av mer filosofisk karaktär: Vad är AI-racet, och när vet vi vem som vann?