”Krävs mer än sänkt ränta i förlamande tider”

Företagen famlar i en lågkonjunktur, där gamla modeller är satta ur spel. De efterfrågar inte bara lägre ränta från Riksbanken – utan även framtidstro, riktning och någon att luta sig mot, skriver makroekonomen Karin O’ Connor i en gästkrönika.

Riksbankens företagsundersökning för maj liknar en påse Gott och blandat. Alltså, en mix av sött, salt, segt och en hel del bitar som ilar i tänderna. På ytan finns några få ljuspunkter, antydningar om att vändningen kanske är på väg. Men, skrapar man lite till så blir bilden tydlig: Den väntade konjunkturuppgången har kommit av sig. De senaste årens penningpolitiska lättnader har inte gett önskat genomslag. I stället är det lågkonjunkturen som envist har bitit sig fast, och osäkerheten som dominerar.

Riksbankens konjunkturindikator (ett sammanvägt mått på företagens bedömning av nuläge och framtid) föll från plus 0,14 i februari till minus 0,52 i maj. Det är det största negativa värdet sedan november 2022, och det drivs framför allt av den svenska industrins snabbt försämrade tro på framtiden. I synnerhet är det exportberoende bolag som vittnar om svagare orderingång, förhalade investeringsbeslut och en ökande försiktighet hos de kunder som påverkas av den geopolitiska turbulensen och president Trumps nyckfullhet. 60 procent av företagen uppger att de påverkats av nya tullar, direkt eller indirekt, kopplat till konflikten mellan USA och Kina. En företagsledare uttrycker det rakt på sak: ”Det finns ingen underliggande stabilitet.”

Den svenska exportindustrin har tidigare haft stöd av en svag kronkurs, men den trenden har vänt under året. Kronan har stärkts över 4 procent mot euron i år och nästan 15 procent mot den amerikanska dollarn, vilket ökar importkraften men samtidigt slår direkt mot exportmarginalerna. Det som tidigare var en konkurrensfördel har snabbt blivit en belastning, samtidigt som orderingången från Europa faller tillbaka och efterfrågan i Kina är avvaktande. USA går visserligen starkare, men det räcker inte. ”Det är inte längre en fråga om cykler”, sa en företagare. Och, det är verkligen träffande. För vi lever inte i en vanlig lågkonjunktur, utan i en förlamande osäkerhetskonjunktur. Gamla modeller är satta ur spel. Politikerna kastar pajer. Företagen famlar.

På byggsidan är bilden tudelad. Bostadsmarknaden är fortsatt iskall, med uteblivna byggnadsprojekt, uppsägningar och avvaktande hushåll. Flera byggbolag pekar på att det nu kommer dröja längre än väntat innan efterfrågan återvänder. Dessutom försvinner den uppsagda arbetskraften till andra länder, vilket kan medföra att det tar ännu längre tid att komma i gång när efterfrågan väl vänder. Samtidigt håller offentliga investeringar i infrastruktur och försvaret uppe vissa delar av verksamheten, men den motvikten räcker inte fullt ut. Den räddar sysselsättning, inte optimism.

Även inom handeln finns en splittrad bild. Riksbankens egen undersökning visade att efterfrågan på sällanköpsvaror förbättrats något under våren, men gårdagens nya statistik från Svensk Handel ger en annan bild. Försäljningen av kläder föll med 8,3 procent i maj, och för skor var tappet hela 9,3 procent jämfört med samma månad i fjol. Enligt Stilindex är det ett allvarligt bakslag i en månad som normalt är viktig för modehandeln, drivet av skolavslutningar, kommande semestrar och sommarinköp. Som vanligt påverkas branschen av vädret, men det är också ett tecken på att köpkraften ännu inte är tillbaka. Alla pågående kampanjer är ett annat. Så, det krävs inga avancerade analyser för att konstatera att utmaningarna för detaljhandeln fortsatt är stora. Det räcker med att räkna alla reaskyltar.

Företagsundersökningen visar också att aktörer som säljer till hushåll fortfarande planerar en del prishöjningar. Det gäller särskilt varor där kostnaderna är fortsatt höga, såsom kakao som har stigit med över 60 procent på ett år, och kaffe med nästan 40 procent. Men, även kött och mejeriprodukter ligger kvar på historiskt höga nivåer, som konsumenterna har svårt att vänja sig vid. Därför fortsätter hushållen att hålla i plånboken, trots att reallönerna har ökat.

Riksbanken valde att lämna styrräntan oförändrad i maj, vilket gjorde många företagare och bostadsspekulanter besvikna. Men nu växer förväntningarna på en sänkning vid nästa möte den 19 juni. Inflationen fortsätter ner, hushållens köpkraft är fortsatt pressad och tillväxten svagare än väntat. BNP växte med blygsamma 0,2 procent i Q1 enligt SCB. Dessutom är det just osäkerheten som gör det penningpolitiska ramverket mer relevant än på länge. Företagen efterfrågar inte bara lägre ränta, de efterfrågar framtidstro. Förtroende. Riktning. Något eller någon att luta sig mot.

Så visst, undersökningen målar inte en helsvart bild. Men, inte heller en särskilt färgglad. Den liknar en påse Gott och blandat där många lakritsbitar ligger kvar i botten, och där ingen riktigt vågar lova att nästa bit smakar bättre. Just nu handlar penningpolitiken inte längre om att styra. Den handlar om att återvinna tillit i en ekonomi där osäkerheten fortsätter att vara det nya normala.