Medan övriga världen kämpar med att få ner inflationen är Kinas problem det motsatta. Den senaste KPI-siffran visar på deflation, vilket sätter press på landets styre. En räcka politiska åtgärder ska vända utvecklingen, säger experter till Omni Ekonomi.
– Vi får se under de kommande två kvartalen om allt kommer bita, säger Frédéric Cho, oberoende Kina-rådgivare.
Bakgrunden till Kinas deflation är längre covid-nedstängningar än övriga världen och svag återhämtning i ekonomin. Färska KPI-siffror är dåliga nyheter för Kina, men inte nödvändigtvis för omvärlden.
– Kinas låga inflation hjälper till att få ner global inflation, säger Henrik Oh, förvaltare på AMF Fonder.
”Kinas ekonomiska cykel ligger inte i fas med världsekonomins som en konsekvens av tre års pandeminedstängningar och avskärmning från världen på olika vis. Överproduktion i Kina möter svag efterfrågan som leder till deflation. Svag efterfrågan märks både i den inhemska ekonomin som i de största exportmarknaderna USA och EU som båda brottas med inflation.”
”Kina har betydligt lägre inflation än i västvärlden och huvudanledningen är en svag återhämtning av ekonomin. När det gäller inflation eller deflation på månadsbasis får man vara lite försiktig i hur man tolkar data och inte lägga alltför mycket vikt vid en enskild månadssiffra.
Den totala inflationen för juli var minus 0,3 procent men kärninflationen var plus 0,8 procent. Kärninflationen ökade mer under juli månad än i juni då den var 0,4 procent. I kärninflationen rensas volatila komponenter som mat och energi bort. Vi får in höga baseffekter på mat från förra året. Prisutvecklingen för mat i juli var cirka minus 1,7 procent och fallande priser på fläsk, som gick ner 26 procent, stod för en minskning av KPI med cirka 0,4 procentenheter.”
”KPI är negativ för första gången sedan februari 2021, vilket främst är drivet av sjunkande livsmedelspriser och baseffekter [...] Kärninflationen som är en mer relevant indikator för beslutsfattare steg dock med 0,8 procent på årsbasis.”
”Kinas ekonomi har förlorat momentum på ett sätt som ställer Xi Jinping och partistaten inför stora utmaningar. Deflationen är det tydligaste symptomet.
Orsakerna är både interna, med krisen inom bostadssektorn som det mest dramatiska exemplet, och externa med USA:s tech-sanktioner som blir allt allvarligare.”
”Ytterligare press på partiet och regeringen att få igång tillväxten igen – tillväxt är återigen högsta prioritet – och vända tillbaka till inflation. Beslutsfattarna är fullt medvetna om detta. Just därför har det under senaste veckorna lanserats en räcka åtgärder och utfästelser för att stötta privata sektorn (som är motorn i ekonomin), konsumtionen, försäljningen av elbilar samt nya räddningsåtgärder riktade mot fastighetssektorn (som står för en tredjedel av landets BNP). Vi får se under de kommande två kvartalen om allt detta kommer bita och få igång tillväxten igen.”
”Den låga inflationen är tecken på svag återhämtning i Kinas ekonomi. Den brottas med fortsatta problem inom fastighetssektorn och konsumentförtroendet är svagt. Eftersom Kinas kärninflation är låg har centralbanken möjlighet att fortsätta bedriva en expansiv penningpolitik. Vi kommer även se fortsatta stimulanspaket, till skillnad från i västvärlden där vi i stället ser ordentliga åtstramningar från centralbankerna.”
”Den kinesiska regeringen betonade att de ekonomiska utsikterna såg svaga ut vid mötet i juli och utlovade reformer för att stödja ekonomin. Vi förväntar oss dock ingen omedelbar förbättring av ekonomin i Kina eftersom det kommer att ta tid innan åtgärderna träder i kraft.”
”Det finns en insikt i partiledningen om att en mer pragmatisk ekonomisk politik är nödvändig. ’More of the same’ skulle fördjupa krisen.
Partiet betraktar en tillväxt på över 5 procent som en nödvändighet, och det kräver oortodoxa åtgärder. Partiet är marxist-leninistiskt, men ytterst gäller det leninistiskt grundade maktinnehavet, och nu kräver det mer marknad.”
”Kinas nuvarande ekonomiska situation och inte minst en svag fastighetssektor har gjort att man inte är en lika stor konsument av olja, gas och andra råvaror som tidigare. Kina har inte samma pådrivande effekt på inflationen i västvärlden som förr. Givet den ekonomiska utvecklingen i närtid och att vi inte ska räkna med ett nytt gigantiskt stimulanspaket från Kina (vilket i sig skulle driva på råvarupriserna) så varken är eller kommer Kina vara en huvudfaktor bakom inflationen i västvärlden.”
”Den senaste månadens handelsstatistik kom in mycket svagare än väntat. Exporten föll med 14,5 procent och det var den största nedgången sen pandeminedgången i februari 2020. Importen minskade samtidigt 12,4 procent. Det här visar på en inbromsning i världsekonomin och Kinas låga inflation hjälper till att få ner global inflation.
Huvudanledningen till att inflationen kommer ner i västvärlden har att göra med baseffekter. Den totala inflationen faller mycket mer än kärninflationen. Även kärninflationen har kommit ner men inte alls i samma takt. I västvärlden har vi sett kraftigt höjda räntor och det här leder till en svagare ekonomi och fallande inflation.”
”Om man tittar till PPI (producentprisindex, reds anmärkning), som är en mer relevant indikator för inflation i utvecklade länder, har den varit negativ tio månader i rad. Den kommer sannolikt inte att förbättras avsevärt på kort sikt.
Vi tror att den senaste tidens försvagning av yuanen och en ihållande svaghet i PPI, bidrar till en fortsatt nedgående trend i inflationen bland ekonomier i väst.”
”Kina är sedan snart tio år tillbaka världens största utrikeshandelsnation i varor. Hur Kina förmår övervinna momentum har därför stor betydelse för världsekonomin.”