”Nybörjarmiss” tvingade regeringen till löftesbrott

Antalet vallöften har fyrdubblats de senaste 20 åren och i snitt ger politiska partier hela 149 löften per valmanifest, visar forskning från Göteborgs universitet. Omkring 80 procent av dessa vallöften har historiskt infriats av de partier som fått regeringsmakten.

– Politiker brukar infria sina partimanifest i mycket högre utsträckning än vad väljarna tror, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Regeringarnas arbete med sina vallöften följer ofta samma mönster, enligt Ekengren Oscarsson. Först tar man tag i mer kostsamma och mindre populära åtgärder och ser till att infria efterlängtade vallöften i slutet på mandatperioden, för att stå på god fot med väljarna när valet närmar sig.

– Men man brukar också så snabbt man kan försöka implementera mer symboliska åtgärder som är viktiga för väljarna, som energipriserna. Men där har den sittande regeringen misslyckats, åtminstone i närtid, säger Ekengren Oscarsson.

Även om man ska ha i åtanke att lejonparten av mandatperioden återstår och att regeringen har god tid på sig att driva igenom sin utlovade politik, finns det punkter där regeringen redan kritiserats för att ha backat från löften. Nedan följer fyra sådana exempel som fått särskilt stor uppmärksamhet.

1. Drivmedelspriserna

Under valrörelsen utlovade M, KD och SD att kraftigt sänka priset på bensin och diesel. Längts gick regeringens samarbetsparti SD som lovade en sänkning på tio kronor för diesel och 6,50 kronor för bensin. M ville dra ner dieselpriset med fem kronor och KD med nio kronor litern. Men skillnaden efter årsskiften blev mycket mindre än så. Priset vid pump för bensin sänktes med 14 öre och dieseln blev 41 öre billigare. En anledning är att det visade sig vara svårare än man trott att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivåer. Det skulle nämligen innebära att Sverige bryter mot EU:s utsläppskrav, vilket kan kosta mångmiljardbelopp.

2. Elstödet

Tidöpartiernas första bud var att ett högkostnadsskydd för de stigande elpriserna skulle införas den 1 november. Men i oktober konstaterade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) att detta var en omöjlighet. Först i slutet av februari började pengarna betalas ut. Trots det ville inte Busch gå med på att hon brutit något löfte.

– Elprisstödet var på plats innan 1 november. Det var inte ute hos hushållen och det har jag i alla fall aldrig givit några löften om att det skulle vara, sa hon till Aftonbladet i december.

3. Pausat amorteringskrav

Inför valet uppmanade nuvarande finansminister Elisabeth Svantesson (M) S-regeringen att ”peka med hela handen och pausa amorteringskravet”. Ståndpunkten upprepades så sent som i september, trots att Finansinspektionen avrådde från en sådan åtgärd på grund av det ekonomiska läget. Men några månader senare fick Svantesson erkänna att förslaget inte var hållbart i nuläget.

– Om vi gör för många saker är det som att kasta pengar på en inflationsbrasa – pengarna brinner upp men inflationen kommer att fortsätta, sa hon i SVT:s Agenda i januari.

4. Skatt på tobak och alkohol

Trots att både SD och M sagt att en höjning av alkohol- och tobaksskatterna var fel väg att gå, var just det förslaget en del av regeringens höstbudget. Beskedet sågades bland annat av ordföranden för Moderaternas ungdomsförbund (Muf) Matilda Ekeblad.

”Moderaterna gick till val på ett skattehöjarstopp och kritiserade dåvarande S-regeringen som ville höja skatten på alkohol och tobak. Nu är det Moderaterna som är med och ser till att de höjs. Jag skäms.”, skrev Ekeblad i ett inlägg på Twitter.

Ja, exempelvis har man presenterat en rad nya åtgärder inom kriminalpolitiken och migrationspolitiken, vilket har varit prioriterade områden för högerpartierna och deras väljare.

Bland annat har det man kallar ”ett paradigmskifte” av migrationspolitiken inletts, som bland annat innebär att antalet kvotflyktingar minskar med 80 procent. Man har också lagt fram förslag för att skärpa villkoren för anhöriginvandring.

När det gäller ambitionen att knäcka gängen lyfter Moderaternas själva fram ett påbörjat arbete med att införa anonyma vittnen och vizitationszoner, samt att slopa mängdrabatten och riva sekretesshinder så att skola och socialtjänst ska kunna dela information med polisen.

Regeringen har också avsatt 500 miljoner kronor för en ny storskalig nationell folkräkning, vilket framför allt SD drev på för i valrörelsen.

En majoritet av väljarna anser inte att regeringen levt upp till de löften man gav inför valet, enligt en mätning från DN/Ipsos i november. Priset på drivmedel och el var de områden där missnöjet var som störst vid tidpunkten för mätningen. En kort tid efter valet gick de rödgröna om Tidöpartierna i stöd och har sedan behållit den ledningen, enligt flera opinionsundersökningar.

– Vi såg många omdömeslösa utfästelser i valrörelsen, där partierna lovade väljarna att lösa väldigt komplexa samhällsproblem på mycket kort tid. Det skadar förtroendet för politiken och spär på nidbilden av att politiker lovar runt men håller tunt, säger Ekengren Oscarsson.

Enligt honom var det ett ”onödigt nybörjarmisstag” av högern att inkludera datum och exakta summor i sina löften, då det blir uppenbart om man misslyckas. Det hade dessutom varit lätt för högerpartierna att kontrollera hur verklighetsförankrade deras ambitioner var, menar han.

– Skickliga och erfarna politiker är ju medvetna om detta, så det är lite förvånande att de agerade som de gjorde.

Ett parti som har lite av en egen position när det kommer till vallöftena är SD. Partiet ingår i regeringssamarbetet, men sitter inte i regeringen.

– Vallöftesdiskussionen slår framför allt mot partier som sitter i regeringsställning och inte mot SD. De har lättare att ta kredd för allt som går bra och svära sig fria från det som går dåligt, säger Henrik Ekengren Oscarsson.