Riksbanken klämd mellan två aber – men gläntar på dörren till ny sänkning

Den svenska återhämtningen har tagit längre tid än väntat och BNP-utvecklingen var oväntat svag under andra kvartalet.

Industriproduktionen och exportsektorn fortsätter dock att visa en stabil utveckling, trots oro i omvärlden. Gott så, men det räcker inte, menar vice riksbankschef Anna Breman:

”Det är positivt att svensk industri visar motståndskraft, men det är inte tillräckligt för att ge skjuts till svensk ekonomi när tjänstesektorn utvecklas svagt och hushållen är försiktiga.”

Samtidigt är det fortsatt trögt på arbetsmarknaden, vilket också är ett orosmoment. Sammantaget talar det för att penningpolitiken behöver lättas, säger hon.

Riksbankschefen Erik Thedéen väntar sig trots allt att tillväxten ska stiga framöver, inte minst tack vare ökande reallöner som gynnar shoppingbenägna svenskar.

”Dessutom har vi börjat se att hushållens framtidsförtroende stärks, även om det sker från låga nivåer. Det talar trots allt för att hushållens konsumtion ska ta fart och därmed bidra mer till den ekonomiska aktiviteten.”

Inflationen har varit oroväckande hög under sommaren. Det kan röra sig om ett tillfälligt lyft, kopplat till prisökningar på bland annat kläder och hyrbilar, men det ställer till det en aning i prognoserna för hösten, säger riksbankschefen Erik Thedéen.

”Att inflationen nu ligger kring 3 procent innebär också en risk att inflationen framöver kan hamna längre ifrån målet, om vi överraskas av fler oväntade prisuppgångar”, framhåller han.

Samtidigt beror sannolikt en del av ökningen på det faktum att SCB viktat om underlaget för inflationsberäkningarna och därför kanske överskattar den underliggande inflationstakten.

Men, säger han, tänk om inflationsökningen inte är tillfällig, utan visar sig vara bestående?

Lyftet har ju skett trots en stärkt krona, säger Anna Seim. Om kronan plötsligt skulle försvagas igen, skulle inflationen stiga ytterligare.

Inflationsförväntningarna på marknaden är också en aning förhöjda jämfört med tidigare, menar hon. Det riskerar att bli en självuppfyllande profetia.

En titt i företagens prisplaner ger också upphov till vissa funderingar. Nivån i planerna är förhöjd – och har varit så en tid – trots att kostnaderna inte har ökat nämnvärt.

”[Det] väcker frågor om prissättningsbeteenden och kan spegla en allmän uppfattning om att det finns möjlighet att höja priserna i en inflationistisk miljö”, framhåller hon.

Ledamöterna var i princip eniga om att bibehålla styrräntan på 2,0 procent vid augustimötet, samt att det kan bli aktuellt med ytterligare en sänkning framåt. Men hur aktuellt det är – och hur snabbt det i så fall bör ske – finns det lite olika åsikter om.

Anna Seim konstaterar att hon ser ”viss möjlighet” för en sänkning senare i år, förutsatt att inflationsriskerna inte blir verklighet.

Även Erik Thedéen ser ”viss sannolikhet” för en sänkning senare, mot bakgrund av att det fortfarande är osäkert när konjunkturen faktiskt vänder.

”Därför finns det skäl att hålla dörren på glänt för ytterligare en sänkning av styrräntan – förutsatt att inflationsutsikterna förblir gynnsamma.”

Per Jansson konstaterar å sin sida att det överordnade inflationsmålet inte behöver utesluta en flexibel penningpolitik. Och nu ser ekonomin ut att behöva en injektion, ganska snart:

”[Det är nog] redan i dagsläget önskvärt att ge konjunkturen lite mer stöd och vi ska givetvis inte vara onödigt avvaktande när det gäller att bidra till detta.”

Aino Bunge menar att det ”ser ut som att ytterligare lättnad i penningpolitiken kan behövas i år”, förutsatt att den efterlängtade konjunkturvändningen kommer och att inflationen faktiskt är övergående.