Så ruckas maktbalansen när duvan Breman drar söderut

Dynamiken förändras när Riksbanken tappar en beslutsfattare. I december tillträder Anna Breman rollen som högsta chef för den nyzeeländska motsvarigheten. Redan den 10 oktober lämnar hon Riksbanken och därefter väntas hennes stol gapa tom till en ny vice riksbankschef har utsetts.

Den kvarvarande Riksbanksdirektionen består då av fyra personer. Förmodligen är det också så den ser ut vid nästa räntebeslut i början av november. Det stärker riksbankschef Erik Thedéens makt eftersom han har utslagsröst vid omröstningar som slutar 2–2.

– Innan en ny direktionsledamot är tillsatt behöver Erik Thedéen bara övertyga en ytterligare direktionsledamot att rösta på hans lite mer hökaktiga linje, säger Jesper Hansson, seniorekonom på Swedbank, till Omni Ekonomi.

Det talas om två falanger inom Riksbanken: de som förordat snabbare räntesänkningar och de som velat gå försiktigare fram. Sprickan kan bli tydligare när Thedéen, som nämnts betraktas som en hök, får ett större mandat.

Bland duvorna på centralbanken. Det är flera bedömare överens om.

Framför allt hennes agerande på senare tid stärker den bilden, enligt Jesper Hansson och SEB:s räntestrateg Amanda Sundström, som båda tidigare arbetat på Riksbanken.

– Vi har tenderat att placera Anna Breman bland duvorna det senaste året, framför allt kopplat till den svaga konjunkturen och oroliga hushåll, säger Amanda Sundström till Omni Ekonomi.

Även före det har hon dragit åt det duvaktiga hållet. När Riksbanken beslutade om den historiska trippelhöjningen i november 2022, var Breman och kollegan Martin Flodén nära att rösta på 50 punkter i stället. Det framgår av protokollet, som sammanfattar diskussionen före omröstningen.

Våren 2023 reserverade hon och samma Flodén sig mot ytterligare en stor höjning av styrräntan.

En pådrivare för Riksbankens hållbarhetsarbete och en röst som lyft fram hushållens situation i samband med penningpolitiska beslut. Så beskriver ekonomerna hennes eftermäle.

– Anna var väldigt drivande i arbetet med att ta in Riksbanken i Network for Greening of the Financial Sector och att köpen av företagsobligationer under pandemin skulle beakta klimatutsläpp, säger Jesper Hansson.

Riksbanken ändrade även sammansättningen i valutareserven med koldioxidutsläpp som argument, betonar han.

Förutom hållbarhetsvurmandet lyfter Anders Nordberg, investeringsstrateg på Länsförsäkringar Liv, fram hennes agerande i samband med jättelika stödköp.

– Hon var lite skeptisk mot stora tillgångsköp under pandemin, säger han.

En lågoddsare i sammanhanget är Kristin Magnusson Bernard, som i dag är vd på Första AP-fonden. Hennes namn återkommer när Omni Ekonomi låter experterna sia om vem som kan fylla stolen.

Swedbank-ekonomen Jesper Hansson lyfter även fram Pär Österholm, professor vid Örebro universitet, som en tänkbar kandidat.

– Båda har varit aktiva i den svenska debatten om penningpolitik och är duktiga kommunikatörer.

En fjäder i hatten för både Reserve Bank of New Zealand och den nyzeeländska ekonomin. Så ser Justin Murray, ordförande för Auckland-baserade investmentbanken Murray & Co, på att en ”kandidat av Bremans kaliber” tar över. Det säger han i en intervju med Financial Times Sydney-korrespondent.

Murray lyfter fram hennes erfarenhet av penningpolitik från Riksbanken och näringslivet under tiden på Swedbank.

Han säger vidare att hennes intåg är ett bevis på att landets centralbank varit fel ute i penningpolitiken och att mer skulle ha gjorts tidigare.