Lågränteläget ser ut att hålla i sig under överskådlig framtid. Med styrräntor som rör sig kring noll eller till och med under, kan pensionsindustrin inte längre luta sig mot en traditionell förvaltningsmodell med en mix av aktier och räntor, skriver Claes Folckmar i Realtid.
Det har tvingat AP-fonderna och andra förvaltare av pensionskapital att söka sig till alternativa investeringar som är förknippade med mycket högre risk.
Även äldre privatpersoner tvingas in i det högre risktagandet för att upprätthålla sina inkomster när räntorna är låga, skriver Wall Street Journal.
– Att bara kunna generera en stabil och säker inkomst blir en utmaning för vem som helst som är pensionär, säger Andrew Mies, chefsinvesterare på 6 Meridian i Wichita, till WSJ.
I Sverige har politikerna ”löst” frågan genom att utöka AP-fondernas mandat och tillåta investeringar i alternativa tillgångar. Sedan dess har pensionskapital ”pumpats in i riskkapitalfonder, infrastrukturprojekt, skogstillgångar och andra onoterade tillgångar [...] för att möta hotet från fallande räntor och för att klara industrins pensionsutfästelser”, skriver Claes Folckmar.
Strategin har beskrivits som riskfri, men Folckmar menar att det är precis tvärtom, vilket han argumenterar för i sin analys. Han menar att en ökad andel aktier i pensionsportföljerna förmodligen skulle vara ett bättre alternativ än riskkapitalfonder.
Även WSJ förespråkar att öka andelen aktier i portföljen, även om tidningen riktar sig direkt till den privata investeraren och inte till pensionsbolagen. Men WSJ varnar också för att sparande i aktier kräver mer av individen, än exempelvis räntefonder gör.
Vanligtvis ger aktier utdelning, men coronakrisen har lärt oss att utdelningen kan ställas in om företaget behöver pengarna i verksamheten. Det är ytterligare en faktor som pensionärer måste väga in, skriver WSJ. I artikeln ges konkreta tips på hur en pensionär kan sprida sina risker.
