Hem
Erik Sprinchorn, förvaltare TIN Fonder och gästkrönikör Omni Ekonomi. (Magnus Sandberg / MAGNUS SANDBERG)

”Ta lärdom av Schumpeter – när bolag dör föds något nytt”

Bolag som går under frigör ofta resurser för nya, mer hälsosamma verksamheter. Det skriver TIN Fonders Erik Sprinchorn i en gästkrönika, och menar att fler borde ta lärdom av ekonomen Joseph Schumpeter.

Skapande förstörelse, eller creative destruction på ekonomisvenska, är ett begrepp som skapades av den österrikisk-amerikanske ekonomen Joseph Schumpeter för snart 100 år sedan. Det går i korthet ut på att verksamheter som går under ofta lämnar plats och frigör resurser för nya, mer hälsosamma verksamheter. Man bör därför inte hålla verksamheter i nedgång under armarna och förlänga pinan utan snabbt hjälpa de frigjorda resurserna till bättre användning. Säkert fick Sveriges statsstöd till varv-, stål- och gruvnäringar under 1970- och 80-talen honom att rotera i graven när det pågick.

Schumpeter själv var en intressant karaktär som hävdade att han tidigt satt sig tre livsmål: att bli världens bäste ekonom, Österrikes främsta ryttare och den bäste älskaren i Wien. Senare i livet sade han sig ha uppnått två av målen, utan att specificera vilka. I en bisats lät han dock undslippa att han tyckte det fanns väldigt många duktiga ryttare i Österrike.

Kopplingen till investeringar i innovativa bolag är kanske inte omedelbart uppenbar, men den finns där. Bolag av alla storlekar kan dö (i meningen gå i konkurs eller lämna en marknad) och en viss andel dör hela tiden. Dessa processer kan ses både som orsak och verkan i konjunkturförloppet. Men det är när stora bolag dör som vi reagerar och märker av konsekvenserna. Det är också då stora resurser frigörs och kommer andra, ofta mindre bolag till del.


Vilka resurser pratar vi då om? Det kan vara allt från mark och kapital (som annars skulle ödslats på den döende verksamheten) till att människors kreativa kraft släpps lös att tänka och göra nytt. Den viktigaste faktorn tror vi är de potentiella mänskliga värden som alltför ofta binds upp i monolitiska strukturer. När människor går från att hanteras som kuggar i en stor (men krympande) organisation till att i högre grad styra sitt eget öde och skapa nya saker kan enorma värden genereras.

Oerhörda summor investerades i såväl fiberinfrastruktur som spektrum och utrustning för mobil dataöverföring under det sena 90-talet. Det som kallas IT-bubblan var mer av en telekom- och e-handelsbubbla. Web 2.0, det vill säga Google, Facebook med flera av dagens giganter i teknikvärlden och på börsen, föddes och frodades i kadavren av telekombolag som gick under tidigt 2000-tal.


På hemmaplan ser vi hur till exempel Asta Zenecas neddragningar i svenska anläggningar ligger bakom ett slags skapande förstörelse. Bolagets verksamhet i Lund sysselsatte cirka 1 400 personer innan den lades ned. I dess ställe finner vi i dag Medicon Village, där ett femtiotal företag huserar och sysselsätter fler än under Astras tid där. Såväl lediga lokaler som tidigare anställda på Astra Zeneca kan ses som resurser som släppts fria att skapa nytt.

Kan vi använda Schumpeters idéer för att analysera vår nutid? Var har stora investeringar skett i vad som nu kan ses som improduktiva tillgångar med en alternativ användning? Frågorna aktualiseras av att vi nu ser hur många bolag tvingas justera ned sina tillväxtplaner då pengar inte längre är gratis. Kanske är det just i hur man hanterar sämre tider som Schumpeters filosofi kan användas.


Två bolag som levererade till uppblåsta telekomoperatörer kring millennieskiftet, Ericsson och Cisco, drabbades hårt men hanterade situationen på totalt olika sätt. Cisco agerade i Schumpeters anda och skrev över en helg ned lagret med 2,5 miljarder USD samt lät 20 procent av personalen gå. I gengäld kunde man försäkra kvarvarande personal att de satt säkert. Ericsson tog tre år på sig att successivt anpassa kostymen och hade när man äntligen var klara mer än halverat personalen.

Mitt råd till ledningar för företag som behöver ställa om till att visa lönsamhet så snabbt som möjligt är att tänka igenom noga vad som krävs och därefter agera snabbt och kraftfullt. Kan man göra det trovärdigt att detta och inget mer är vad som krävs, kan man undvika avhopp och stärka personalens tillit. Mjuka värden som kan vara nog så viktiga i att korsa avgrunden mot lönsam mark.

bakgrund
 
Joseph Schumpeter
Wikipedia (sv)
Joseph Alois Schumpeter, född 8 februari 1883 i Triesch i kejsardömet Österrike-Ungern (nuvarande Třešť i Tjeckien), död 8 januari 1950 i Taconic, Connecticut, var en österrikisk-tysk-amerikansk nationalekonom som främst blivit känd för sina studier av ekonomisk utveckling. För Schumpeter var entreprenören den fundamentala faktorn bakom den industriella revolutionens utveckling. Hans definition av entreprenörskapet är någon som genomför nya kombinationer och innovationer av en redan existerande produkt. Schumpeter skilde på radikala (omvälvande) och inkrementella (stegvisa) innovationer. Han menade att radikala innovationer medför en nödvändig nedbrytning av existerande strukturer, nödvändig nedbrytning för att ny utveckling och nytt kunskapsbyggande ska kunna få utrymme. Han kallade detta för kreativ förstörelse. Resonemanget gick ut på att samtidigt som innovation är nödvändig för nya utvecklingssteg, medför radikal innovation att existerande kunskap och existerande strukturer görs mindre värdefulla genom att nya kunskaper och strukturer utvecklas. Ett exempel på radikal innovation och kreativ förstörelse skulle kunna vara e-post, som medförde nya beteendemönster och nya sätt att organisera sig samtidigt som gamla kunskaper om utformning av brev och användning av telefax/telex blev överflödiga. Ett annat exempel är den elektroniska räknedosan som var överlägsen mekaniska räknemaskiner både i pris och prestanda. Kunskapen om hur man tillverkar en mekanisk räknemaskin blev plötsligt helt oanvändbar och en hel bransch slogs ut (se Facit). I boken Kapitalismus, Sozialismus und Demokratie från 1942 framför Schumpeter sin demokratiteori. Schumpeter menar att det som skiljer en modern demokrati från en diktatur är att befolkningen i en demokrati kan välja mellan flera, konkurrerande eliter. I övrigt anser han att vanliga människor är mer eller mindre för inkompetenta för att syssla med politik. Därför såg Schumpeter också borgarklassen som den maktfaktor i samhället som hade kraft och framförallt kunskap att på sikt utgöra den dominerande eliten efter kapitalismens fall. Därmed dömde Schumpeter också ut Marx men inte för teorin att kapitalismen var dömd till undergång, vilket de båda förebådade, utan för att socialism inte kommer att införas genom en revolution skapad av proletariatet. Schumpeter såg istället socialismen som den naturliga fortsättningen på en allt sämre fungerande kapitalism och de som ägde förmågan att driva den nya förvaltningsekonomin var enligt Schumpeter den allt rikare medelklassen. Schumpeters demokratiteori kritiseras hårt i Carole Patemans bok Participation and Democratic Theory från 1970. Pateman vill återvända till ett demokratiskt system med stort folklig deltagande, så kallad deltagardemokrati eller participatorisk demokrati.
Erik Sprinchorn, förvaltare TIN Fonder och gästkrönikör Omni Ekonomi. (Magnus Sandberg / MAGNUS SANDBERG)

Bakgrund | Erik Sprinchorn

• Förvaltar TIN Fonder sedan starten 2019
• Har många års erfarenhet av aktieförvaltning, bland annat på Swedbank Robur
• Skriver om marknaden och marknadssentiment en gång i månaden.


Fotnot:
Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.

Mer om och av Erik Sprinchorn

Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen