Vinnartrion slog hål på gammal sanning om hur länder blir rika

Sedan européerna började kolonisera andra länder i bland annat Afrika, Nord- och Sydamerika under 1500- och 1600-talet har en förutsättning för att skapa välstånd i de koloniserade länderna varit bra ekonomiska och politiska institutioner. Det är tesen i Daron Acemoglus, Simon Johnsons och James A Robinsons forskning som fick ta emot 2024 års ekonomipris till Alfred Nobels minne.

Enligt Tommy Andersson, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, har trions forskning petat hål på en äldre teori där man trodde att rika länder fick bra institutioner och därmed demokrati.

– Men de har visat att det är precis tvärtom: har du bra institutioner kan du skapa ett rikt land, säger han till Omni Ekonomi.

Särskilt turkisk-armeniske Acemoglu har länge varit favorittippad att vinna priset. Boken ”Why nations fail” som är skriven av honom och James Robinson, är något av en modern klassiker.

Genom att studera koloniseringen har trion bland annat kunnat visa att länder som redan var rika när européerna kom i dag generellt har det sämre än länder som var fattiga vid koloniseringen.

En anledning till det är att det ofta skapades institutioner i de rika länderna som gynnade en liten elit, säger Tommy Andersson till TT.

– Det gjorde att länder som tidigare var rika fick exploaterande institutioner som på sikt visade sig vara väldigt dåliga för välståndet.

I de fattigare länderna bildades både institutioner som skulle gynna bosättarna men även samhället i stort, vilket ökade möjligheterna att göra investeringar i de nya hemländerna – något som gynnat dem på sikt.

Forskningen som Acemoglu, Robinson och Johnson har gjort kommer fram till att demokrati ofta leder till att länderna blir rika snabbare. Men det finns undantag. Exempelvis är Kina en av världens största ekonomier, men regimen kan inte direkt sägas vara demokratisk.

Acemoglu säger själv att just Kina är ett knepigt exempel vid presskonferensen där vinnarna avslöjades.

Generellt tyder forskningen på att tillväxten i odemokratiska länder är mer instabil och inte leder till snabb innovation.

– Överlag kommer auktoritära regimer få det svårare att upprätthålla långsiktig innovation, säger nationalekonomen.

Trions forskningsresultat kommer inte med ett facit kring hur fattiga länder ska göra för att bli rika eller minska glappet. Men trots det har den gett svallvågor.

Bland annat har Världsbanken och flera FN-organ med i sina mål till 2030 att skapa inkluderande institutioner, säger ledamoten Tommy Andersson.

I forskningen framgår också några ledtrådar till hur glappet mellan fattiga och rika länder kan minskas: mer demokrati och mer inkluderande ekonomiska institutioner som bättre skyddar äganderätter.

– Men att åstadkomma det här är väldigt svårt i många länder eftersom en liten elit har kontrollen, säger Andersson.

Sverige är sedan 1800-talet ett av de länder som genom reformer inom politiska och ekonomiska institutioner uppnått välstånd.

En viktig ekonomisk institution var när näringsförordningen från 1864 drevs igenom och ”fullständig näringsfrihet infördes”. Ett viktigt politiskt exempel var när den kvinnliga rösträtten lagstiftades i slutet av 1910-talet.

Ledamoten Tommy Andersson säger att Sverige legat i framkant de senaste 150 till 200 åren när det kommer till just bra institutioner.

– Och det är nog en viktig förklaring till att vi har den typ av välstånd vi ser i Sverige i dag, säger Andersson.