”Front running”-härva nystas upp – det handlar fifflet om

Börsoperatören Nasdaq definierar ”front running” som att handla aktier, optioner eller terminer på basen av förhandskunskap om en kommande blocktransaktion som kommer att påverka priset på tillgången i fråga.

I teorin kan då en anställd som exempelvis ska genomföra transaktionen, passa på att köpa på sig några aktier för egen del innan affären går igenom. Efteråt säljer den anställde sina nyinköpta aktier till en högre kurs och stoppar mellanskillnaden i fickan.

Blocktransaktion är när exempelvis en mäklare köper eller säljer ett större parti aktier å en klients vägnar. Det sker vanligen utanför den ordinarie börsen till ett pris som ska påverka kursen så lite som möjligt.

”Front running” bedöms som marknadsmanipulation, precis som annan typ av handel som sker på basen av information som ännu inte är offentliggjord. Skillnaden mot exempelvis annan typ av insiderhandel är att personen agerar på kunskap om kommande händelser i aktien, inte händelser relaterade till bolagets näringsverksamhet.

Det är inte helt lätt att säga, konstaterar Aktiespararnas chefsjurist Sverre Linton. Men den senaste tidens uppdagade misstankar och utredningar säger en del.

– Uppenbarligen är det mycket vanligare än man trodde. Frågan är ju då vad som är hönan och vad som är ägget i det här. Är det så att det har blivit mycket skurkaktigare på Stockholms finansmarknad eller har de rättsvårdande myndigheterna blivit mycket bättre på att hitta fifflet?

För egen del tror Linton att det är det senare. Systemen för marknadsövervakning hos marknadsplatserna, instituten, Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten har förbättrats, samtidigt som myndigheterna blivit bättre på att få till fällande domar för insiderbrott av olika slag.

– Allt växer samtidigt i volym, vilket kanske gör att det också sker fler brott. Men jag tror att de rättsvårdande myndigheterna ändå ska ha viss cred för att de har blivit betydligt bättre på att upptäcka sådana här saker.

I en del fall är det visselblåsare som uppmärksammar myndigheterna på misstänkta oegentligheter. Andra gånger finns det tydlig bevisning i form av exempelvis sms eller annan kommunikation kring kommande affärer.

Men ibland krävs ett visst pusslande när ett åtal ska sättas ihop, förklarar Sverre Linton. Finansinspektionen och handelsplatserna har exempelvis egna övervakningssystem som följer transaktioner som sker.

– Därmed kanske man hittar mönster kring vilka som gör affärer vid olika tidpunkter. Om de exempelvis upptäcker att en anställd vid ett finansiellt institut har gjort väldigt lägliga affärer inför blocktransaktioner kan myndigheterna lägga ihop ett och ett.

Men i takt med att övervakningsinstrumenten blir bättre, blir även fifflarna allt bättre på att gömma sina affärer, konstaterar han.

– Det är en katt-och-råtta-lek som pågår, precis som i alla fall av finansbrottslighet. Det är svårt att alltid ligga steget före.

Framför allt är alla former av institutionell marknadsmanipulation ett slag mot förtroendet, konstaterar Sverre Linton. I fallen med ”front running” står de institutionella aktörerna först i kö att ta del av information innan den blir offentlig – småspararna är de som i regel får informationen sist.

Aktörer som väljer att agera på icke-offentliggjord information får därmed ett övertag och kan göra mer lukrativa affärer än vanliga dödliga sparare.

– Oavsett affärens storlek skadas det allmännas förtroende för finansmarknaden. Det är ju särskilt allvarligt i Sverige som har en förhållandevis stor finansmarknad, med ett stort privat sparande kopplat till finansmarknaderna på olika sätt. Så det blir extra känsligt i Sverige.