”Ljuset är åter – men Thedéen måste guida”

Inflationen har kommit ner – på riktigt. Det är en ljusglimt som lyser upp vintermörkret lika bra som lucia. Men riksbankschefen Erik Thedéen har fortfarande ett jobb att göra, skriver entreprenören och makroekonomen Karin O’Connor.

Det är luciavecka i Sverige och många av oss befinner oss i det där välbekanta triangeldramat mellan glöggmingel, lussebullar och en kalender som för länge sedan spårat ur. Mitt i detta decembermörker kommer SCB med ett besked som lyser upp mer än alla luciakronor i landet: inflationen fortsätter nedåt, och den gör det med en efterlängtad tydlighet som faktiskt spelar roll.

KPIF-inflationen i november landade på 2,3 procent, exakt i linje med förra veckans preliminära siffra och tydligt under marknadens förväntningar på 2,5 procent. Det är ett kvitto på att inflationsbekämpningen äntligen biter, inte bara i teorin utan i den faktiska prisbilden. KPIF (exklusive energi) sjönk till 2,4 procent och priserna minskade med 0,2 procent i månadstakt, vilket är en ovanligt bred nedgång. Matpriserna föll. Hotellnätter och restaurangbesök blev billigare. Elektronikpriserna rasade med nästan 13 procent i årstakt.

Bakom detta ligger också att kronan stärkts under hösten. Det gör importen billigare och trycker ner prisnivåer i segment som länge varit bångstyriga. När både inhemska tjänster och importvaror börjar glida ned i samma takt är det inte längre en tillfällig rörelse, utan det är ett mönster, och ett tydligt sådant.

För riksbankschefen Erik Thedéen, som i ett helt år tvingats balansera mellan att dämpa oro och försvara sina räntebeslut inför en rastlös och frustrerad omvärld, innebär siffrorna ett välbehövligt andrum. Det är första gången på länge som inflationskurvan ger honom vind i ryggen. Någon räntesänkning i december lär det dock inte bli, men han kan gå in i nästa veckas räntebesked med lite lättsammare tonfall.

Samtidigt fortsätter ekonomin att resa sig. BNP växte med 1,1 procent tredje kvartalet och med 2,6 procent i årstakt. Att helåret 2024 ändå slutade med en tillväxt på 0,9 procent är anmärkningsvärt, med tanke på att flera prognoser i början av året varnade för recession. Men en del av ekonomin vägrar följa med upp i den ljusare rytmen, och det skapar tydliga bekymmer för både regeringen och Riksbanken.

Sysselsättningen utvecklas svagare än i Riksbankens senaste prognos, och återhämtningen blir därmed skörare än vad BNP-siffrorna antyder. Hittills i år har 9 221 aktiebolag försatts i konkurs och med dem har tusentals jobb försvunnit. Konkursnivåerna ligger fortfarande på höga nivåer ur ett historiskt perspektiv, vilket är en påminnelse om att delar av svenskt näringsliv fortfarande kämpar, trots fallande inflation och lägre importtryck. Det är också därför som en räntesänkning i början av nästa år framstår som ett rimligt, och i många fall nödvändigt, scenario.

Börsen går samtidigt in i sin mest mytomspunna fas. December har varit en positiv månad i 14 av de senaste 20 åren. Globalt stiger MSCI World i nästan tre av fyra år under årets sista två veckor, och det klassiska ”tomterallyt”, från annandag jul till trettondagen, har historiskt gett runt 1,3 procents uppgång. Även volatiliteten sjunker markant när investerare gör sina sista omallokeringar och marknaden går in i sin lugnaste period. Det är som om även finansmarknaden smittas av luciamorgonens stilla rytm: tipp, tapp, tipp, tapp.

Luciaveckan ger oss därför ett tydligt, om än ödmjukt, besked. Ljuset är tillbaka, riktningen är rätt, men samtidigt är tåget långt ifrån framme. Och, längst bak i luciatåget går stjärngossen Thedéen, med en låga som nu lyser klarare än på länge. Men, han behöver fortfarande guida hela tåget genom vintermörkret. För även om inflationen äntligen faller, är resan mot en självbärande återhämtning bara påbörjad.

Glad lucia!