Måste vi betala med riktiga pengar för Riksbankens brakförlust?

Det handlar om stödköp från förr som skapar ett stort pengahål först nu. Lite i smyg började Riksbanken med stödköp redan 2012. Sedan desto mer med start 2015, och sedan rejält mer när coronakrisen slog till 2020.

Det handlar framförallt om köp av obligationer. Med åren har det blivit rätt rejäla summor och så sent som i maj i fjol satt Riksbanken på värdepapper för hela 972 miljarder kronor.

I höstas flaggade centralbanken för skenande förluster på 80 miljarder kronor efter en räntesmäll för obligationsinnehaven. Även om förlusten inte blev så illa som befarat, tack vare bättre utveckling för portföljen sedan dess, blir följden ändå att centralbankens kassa raderas ut helt och hållet.

Det är till stor del självförvållat. Något som är speciellt med obligationer är att de faller i värde när marknadsräntor stiger.

Ja, man kan säga att direktionen kört centralbankens ekonomi i botten – högst medvetet.

– Riksbanken vet med sig att de kommer att göra förluster när de höjer räntan. Men för Riksbanken är resultatet inte det viktigaste, säger Amanda Sundström, ränte- och valutastrateg på SEB, till Omni Ekonomi.

I stället är inflationsbekämpning högsta prioritet. Om penningpolitiken som krävs för att nå till 2 procents inflation innebär stora förluster, är det en sidoeffekt som centralbanken får leva med, menar Sundström.

Egentligen behöver inte krympta värden på obligationer vara en stor sak i redovisningen. Men Riksbankens redovisningsprincip gör gällande att obligationerna ska omvärderas varje år, och förlusterna bokförs redan när marknadsvärden sjunkit. Därmed blir effekten i senaste bokslutet större än vad den annars skulle ha varit.

På kort sikt har det ingen stor betydelse. Riksbanken kan till skillnad från företag inte gå omkull. Riksbankschefen Erik Thedéen kommer att ha ett jobb att gå till alldeles oavsett.

Men förtroendet för Riksbankens långsiktiga penningpolitik riskerar att naggas i kanten om kassan gapar tom. Det understryker Thedéen när han nu tvingas gå med mössan i hand till riksdagen för att be om pengar.

Logiken bakom det resonemanget är att centralbanken ska kunna sköta sitt jobb självständigt, utan att vara i en finansiell beroendeställning. En gång är ingen gång, men ständiga ekonomiska problem befaras leda till minskat förtroende på finansmarknaden.

”Dels kan förlusterna påverka centralbankens anseende och förtroende för dess sätt att bedriva verksamheten rent allmänt. Dels kan det uppfattas som att den blir mindre självständig om den behöver förhandla med regeringen och parlamentet”, skrev två forskare vid Riksbanken i en rapport i fjol som citerades av DI.

Både ja och nej.

Riksbanken har förvisso ett unikt privilegium i att kunna skapa nya pengar. Men den nya riksbankslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet, begränsar i praktiken möjligheterna. Den innebär att Riksbanken måste gå till riksdagen och be om en kapitalinjektion när kassan faller under en viss nivå – nämligen 20 miljarder kronor.

Även om Riksbanken hade haft full frihet att trycka pengar för att rädda ekonomin är det osannolikt att den skulle vilja göra det, menar Amanda Sundström på SEB.

– Riksbanken gör mycket för att strama åt. De skulle kunna trycka upp en massa pengar och lösa sina egna problem, men i en situation med hög inflation vill man inte elda på den, säger hon.

Not: Det här är en uppdaterad version av artikeln som ursprungligen publicerades den 24 oktober 2023.