Nordberg: Ersättaren blir viktig för Sveriges ekonomi

Avgående Kerstin af Jochnik har ofta varit överens med Stefan Ingves i sin penningpolitiska analys, skriver Länsförsäkringars Anders Nordberg i en gästkrönika i Omni Ekonomi.

Nu vill Nordberg att af Jochniks ersättare som vice riksbankschef ska ha integritet och vara en god kommunikatör.

”Den nya direktionsmedlemmen kommer att behöva göra många svåra avvägningar och kunna förklara dem för omvärlden”, skriver Nordberg.

Kerstin af Jochnik slutar som ledamot i Riksbankens direktion. Är detta en nyhet som mest är intressant för närmast berörda eller finns ett bredare intresse? Af Jochnik bidrog starkt till direktionen med expertis om svensk banksektor, dess reglering och ett starkt engagemang i Riksbankens personalfrågor, vilket många tjänstemän uppskattat.

Under sin tid som ledamot har hennes penningpolitiska analys dock ofta landat i liknande bedömning som Stefan Ingves.

Är det viktigt vem som efterträder henne? En enskild direktionsledamot har all möjlighet att påverka den penningpolitiska diskussionen och även räntebeslut under lång tid framöver. Därför kan beslutet om vem den nya direktionsledamoten blir få stor betydelse för Riksbankens arbete och för Sveriges ekonomi.

Samtidigt är tillsättandet av en vice Riksbankschef är sannolikt inte lika kontroversiellt som att tillsätta en riksbankschef. Här finns därför en möjlighet att förändra direktionen i en lite mer nyskapande riktning utan att det ligger alltför mycket prestige i utnämningen.

Beskedet om af Jochniks avgång mottogs ganska ljummet av marknaden och tyder på en förväntan om att penningpolitiken fortsätter på den nu inslagna banan, även med en ny direktionsledamot. Och det är en rimlig förväntan. Men vore inte lite mer förändring av godo?

Sveriges Riksbank har under många år drivit en ifrågasatt penningpolitik. Vissa bedömare anser att Riksbankens köp av värdepapper och negativ reporänta trots god konjunktur varit mindre väl avvägd. En svag växelkurs har inneburit att många anklagande blickar riktats mot Brunkebergs torg.

Samtidigt har Riksbankens höga tonläge kring hushållens skuldsättning ifrågasatts i samband med att en alltmer aggressiv makrotillsyn från Finansinspektionen. Det är en mångfacetterad kritik. Den nya direktionsmedlemmen kommer att behöva göra många svåra avvägningar och kunna förklara dem för omvärlden.

I höst presenterar dessutom Riksbankskommittén sin utredning om Riksbankens verksamhet och mål. Den nya direktionsledamoten blir då delaktig i en potentiellt stormig och omvälvande tid där uppdraget kan ifrågasättas; så några duvungar bör inte komma på tal.

Vilka egenskaper behövs hos vår nya penningpolitiska beslutsfattare?

För det första behövs en person med hög grad av integritet, som kan komplettera nuvarande ledamöters kompetens. Vi vet att mångfald i grupper innebär att fler perspektiv belyses och därmed kan vägas in i beslut. Arbetet att navigera en komplex omvärld då centralbankens mål och verktyg både omvärderas och utvecklas kräver förmågor utöver det vanliga. Kanske är det inte är en bakgrund inom centralbanker som ger bäst förmåga att hantera framtiden? 

Att leta i en bredare krets kan vara en god strategi. Personer med gedigen utbildningen inom juridik eller statsvetenskap ställer sannolikt andra frågor är klassiskt skolade makroekonomer. Arbetslivserfarenhet inom privat företagande i den reala ekonomin (att särskiljas från den finansiella) eller politiken kan ge nya perspektiv. En kandidat som inte är stöpt i den klassiska formen kan även öppna upp för en mer levande penningpolitisk diskussion.

För det andra ställer ett nytt informationslandskap nya krav på Riksbanken. Det skulle vara värdefullt med en person med både en djup kunskap om Riksbankens arbete men som även har en vass kommunikativ förmåga. Att tydligt och engagerat kunna förklara varför direktionen tagit olika penningpolitiska beslut och pedagogiskt kunna bemöta kritik vore därför goda egenskaper hos en ny ledamot. Direktionens förmåga att göra det är sannolikt avgörande för att bevara och stärka förtroendet för en oberoende centralbank.

Kan inspiration hämtas från andra centralbanker? IMF:s chef Christine Lagarde nominerades nyligen som ny chef för ECB. Ett oväntat, men sannolikt klokt val. En framgångsrik jurist som även varit Frankrikes finansminister. En person som kombinerar politisk kompetens, starkt internationellt engagemang och nätverk samt en kommunikativ förmåga. Även på andra sidan Atlanten, hos Federal Reserve, har Jerome Powell, en jurist, utsetts till chef.

Kan ett lika oväntat val fattas av Riksbankens fullmäktige? Det viktigaste är att fullmäktige börjar i rätt ände, att fundera på vilken kompetens och vilka egenskaper som behövs innan specifika namn föreslås. En ledamot som bidrar till ökad mångfald och tydlig kommunikation är en bra utgångspunkt i den processen.

Bakgrund | Anders Nordberg
• Senior ekonom på Länsförsäkringar.
• Makroekonom som jobbat på Länsförsäkringar i över sex år. Har ett flerårigt förflutet på Riksbanken och forskarutbildning från Uppsala universitet.
• Skriver om allt från global och svensk ekonomi till räntor och bomarknad och hur dessa påverkar de finansiella marknaderna. Hans texter publiceras varannan lördag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.