Nyman: Är riksbanksmål värt lågkonjunktur? Svar ja

Det finns inget självändamål med inflationsmål. Är det då värt att höja räntan och riskera lågkonjunktur? Den frågan ställer sig Handelsbankens chefsekonom Christina Nyman i en krönika.

”Alternativet med varaktigt hög inflation eller snarare inget ankare alls för inflationen tror jag är värre på längre sikt.”

Sedan 1995 har vi haft ett inflationsmål i Sverige på 2 procent. En poäng med inflationsmål är att inflation ska vara en ickefråga. Att vi som individer, företagare, arbetstagare inte ska behöva tänka på hur mycket priser ökar eller minskar när vi fattar framåtblickande ekonomiska beslut.

Löneförhandlingar är ett exempel, det blir svårt komma överens om löner när man inte vet hur mycket priser kommer att stiga. Ett annat är nybyggnation där osäkerhet om hur stora materialkostnaderna kan göra att ett bygge inte startar. Vi kan nog alla komma på massor av exempel.

Jag har genom åren ofta fått frågan varför vi har ett inflationsmål. Och brukar svara att det finns inget självändamål utan syftet är att det ska skapa stabilitet i ekonomin. Nu när inflationen har skjutit i höjden på ett till synes okontrollerat sätt är frågan hur långt är det värt att gå med räntehöjningar för att försvara inflationsmålet? Är det värt en lågkonjunktur om det är vad som krävs?

Mitt korta svar är ja, det är värt att försvara och tyvärr tror jag att det krävs att efterfrågan i ekonomin dämpas. Alternativet med varaktigt hög inflation eller snarare inget ankare alls för inflationen tror jag är värre på längre sikt. Då riskerar vi att hamna i ett läge där ekonomin utvecklas varaktigt sämre på grund av osäkerhet om hur hög eller låg inflationen kommer bli, och den energi som måste läggas på att justera löner och priser.

Men med det sagt så tycker jag ändå att det finns anledning att ha lite is i magen och inte offra ekonomin mer än nödvändigt. En lågkonjunktur med ökad arbetslöshet är också oerhört kostsam. Både för de personer som slås ut (i värsta fall permanent) eller kanske aldrig kommer in på arbetsmarknaden och för samhället som helhet när färre är med och bidrar till välfärden.

Men hur vet man då hur mycket räntehöjningar som krävs för att få ner inflationen? Tyvärr vet vi inte det, det beror både på hur räntekänslig ekonomin är och hur inflationen påverkas av efterfrågeläget. Eftersom räntehöjningar påverkar ekonomin med fördröjningar vet man först i efterhand om man tagit i för mycket eller för lite som centralbank.

Så avvägningen just nu för Riksbanken, och andra centralbanker, är hur ska man väga risken att göra för lite och i värsta fall ”tappa ankaret” för inflation mot risken att göra för mycket med långsiktiga kostnader för individer och samhälle och kanske till och med återigen för låg inflation?

Själv skulle jag utan tvekan höja räntan nu i september och i november men det jag tvekar om är hur mycket eftersom vi inte vet när räntan biter ”för mycket”. Jag landar i att jag skulle nöja mig med en mindre storlek på höjningarna i nuläget än vad marknaden förväntar sig av Riksbanken för att ha möjlighet att utvärdera längs vägen.

Bakgrund | Christina Nyman
• Chefsekonom och chef för global makroanalys på Handelsbanken
• Var tidigare prognoschef och blev senare chefsekonom
• Har ett flerårigt förflutet på Riksbanken
• Skriver brett om makrofrågor en gång per månad

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.