”Riksbankschefen borde gå ut och se efter själv”

Riksbanksledamöterna stirrar sig blinda på siffror och prognoser när de vilar på räntehanen. I stället bör de gå ut bland folk och med egna ögon se hur den sega återhämtningen påverkar gemene man, skriver entreprenören och makroekonomen Karin O’Connor i en gästkrönika.

Riksbanken har ett problem. Eller kanske två. För det första stirrar de alldeles för ensidigt på inflationssiffrorna, utan att fundera på vad som egentligen driver dem. För det andra verkar de ha svårt att förstå människors vardag och säsongens rytm i ekonomin.

Under sommaren passar butiker, hotell och restauranger på att höja priserna när semesterfirarna är på köphumör. Att inflationssiffran för juli landade på 3,1 procent (SCB) är därför inte särskilt överraskande. Köplusten ökar, företagen vill tjäna pengar och priserna rusar i höjden. Att Riksbanken lämnade räntan oförändrad var väntat, men samtidigt alltför restriktivt. Vi behöver kraftfullare penningpolitisk stimulans för att konjunkturen ska vända. Punkt.

Riksbankschefen Erik Thedéen skyller på den geopolitiska osäkerheten, och visst spelar den roll. Men, hushållens återhållsamhet blir samtidigt en segdragen självuppfyllande profetia när de positiva signalerna i ekonomin uteblir. Hopplösheten sprider sig som ringar på vattnet, med fortsatt hög arbetslöshet, låg investeringsvilja och rekordmånga konkurser.

Jag har själv gjort tre vardagsspaningar som talar samma språk:

1. I veckan var kön till pantmaskinen på min lokala ICA längre än till kassorna. Kunderna före mig hade säckar fulla med burkar och flaskor, vilket ju är bra för både planeten och plånboken. Samtidigt var innehållet i kundkorgarna noga utvalt, med fokus på extrapriser. Under första halvåret 2025 pantade svenskarna 2,2 miljarder burkar och flaskor (Pantamera), ungefär 7,3 miljoner per dag. Varje krona räknas.

2. Nu när jobbet dragit igång på allvar ser jag hur kön till micron för att värma matlådor blir längre. Fler tar med sig lunch hemifrån, och innehållet har ändrats till enklare och billigare maträtter. Persiljekvisten, citronskivan och körsbärstomaterna är borta, i stället är det pasta i alla dess former som dominerar. SCB:s rapport visar samma trend: hushållens livsmedelsutgifter ökade endast 1,2 procent under sommaren, betydligt lägre än inflationen. Vi håller hårt i plånboken.

3. Förra helgen besökte jag Håpets katedral i det lilla kustsamhället Skärhamn, en flytande kyrka med tak av återvunnen plast, främst insamlad längs svenska och norska västkusten. Kön ringlade lång, predikan var välbesökt, och konserter och samtal om hållbarhet drog folk till kajen. Jag blev förvånad över intresset, men kanske speglar det ett ökat behov av trygghet och mening i tider av osäkerhet.

Håpets katedral är ett konst- och hållbarhetsprojekt av norske konstnären Solveig Egeland. Taket består av tusentals plastplattor från gamla fisklådor, ett symboliskt exempel på hur svårt material kan omvandlas till något meningsfullt. Kanske är det också en symbol för hur ekonomiska problem kan omvandlas till framtidstro.

Att vara ute i naturen, plocka svamp, brodera eller söka meningen med livet har blivit allt mer populärt. Och, att bli präst eller barnmorska är attraktiva framtidsyrken. Enligt Sacos rapport “Var finns jobben i framtiden?” (2025) kommer efterfrågan på yrken inom vård, utbildning och hållbarhet att öka. Människor söker trygghet, hopp och mening, och det ökar behovet av yrken som kan ge just det.

Riksbanken borde gå ut på gator och torg, precis som H&M:s grundare Erling Persson gjorde på sin tid. Han behövde inga kundundersökningar eller dyra konsulttimmar, utan han gick istället ut på Hamngatan i Stockholm, studerade folk med H&M-påsar, räknade och funderade. Han lärde sig köpbeteenden i realtid. Enkelt. Genialt.

Det är precis samma sak som Riksbanken behöver göra i dag. De behöver känna pulsen, se människorna, förstå var köpkraften finns och inte bara stirra på siffror och prognoser. Att vända en lågkonjunktur kräver kraftsamling med verktyg med både penningpolitisk stimulans och finanspolitiska investeringar. Det är bråttom.

Det är dags att trycka på play. Inte paus.