Spioner och rövarbaroner – därför är det så svårt att stoppa penningtvätt

Redan 2007 började Estlands finansinspektion påpeka för de danska kollegorna att allt kanske inte stod rätt till med Danske Banks affärer i landet. Men man fick inget gehör. Esterna själva hade ännu inte fått grepp om storleken på penningtvätten och valde också att avvakta. Men 2014 infördes en ny metod i arbetet mot penningtvätt och när den användes på Danske Bank klarnade bilden av omfattningen. Den var stor.

Drygt två år senare briserade den danska bankbomben vars chockvågor nådde samtliga nordiska storbanker.

Kort sammanfattat hade så kallade non-residents, kunder som inte var bosatta i landet där bankaffärerna skedde, skickat svarta pengar genom systemet som kom ut som vita på andra sidan. I Danske Banks fall uppskattades beloppen till motsvarande 2 000 miljarder kronor.

Sökarljuset hamnade snabbt på övriga nordiska storbanker. Avslöjanden avlöste varandra och i takt med att uppgifter om summorna som tvättats steg, sjönk aktiekurserna.

Bankerna har redan åkt på miljardböter för sina brister. Men utredningar pågår fortfarande på flera håll och titt som tätt dyker det upp nya uppgifter om oegentligheter. Och i måndags var det dags igen när Berlinske avslöjade uppgifter från en utredning av Nordea i Danmark som pågått i sju år.

Den danska affärstidningen rapporterar att problemen enligt den danska finansinspektionen varit så allvarliga att det är uppenbart att banken kunnat utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. I utredningen figurerar bland annat en tidigare rådgivare till Rysslands president Vladimir Putin.

När kalla kriget kom till ett slut öppnade sig världen och med det mängden pengar i rörelse över landsgränserna. Banker fusionerades på löpande band och expanderade till de nya marknaderna i öst.

Samtidigt som ekonomin gick knackigt på hemmaplan blommade det i Baltikum. Men pengarna uppstod inte ur tomma intet. I en krönika i Dagens Arena summerar säkerhetsrådgivaren Vilhelm Konnander det hela krasst: ”Rysk transithandel, när rövarkapitalister i öst reade ut allt Ryssland hade att sälja”.

”Det var en politisk och ekonomiskt turbulent tid med stora förändringar och ökade krav, där man till slut tappade kontrollen över utvecklingen”, skriver Konnander som menar att det var här startskottet gick för dagens penningtvättsproblem för bankerna.

Bankerna har den otacksamma uppgiften som grindvaktare. Ska svart bli vitt måste pengarna genom bankernas system, och för en välskött grind behövs kundkännedom. Men med den snabba expansionen försvann småskaligheten och lokalkontorens förmåga att hålla koll på alla nya kunder. Några AI-bestyckade kundsystem fanns ännu inte.

Att just Baltikum blev brohuvud för svarta pengar på väg till väst har sin naturliga förklaring, säger Christian Lynne Wandt. Han är vd på konsultföretaget MUM Compliance och har tidigare arbetat på Finansinspektionen och Polisen.

– Regionen ligger nära Ryssland geografiskt samtidigt som det är en del av västvärlden. Det finns även en stor minoritet rysktalande. Därför finns det tjänster och personal på ryska i det finansiella systemet – ryska pengar sticker inte ut lika mycket som på andra håll, säger han.

Sju år har passerat sedan Baltikumskandalen. Sedan dess har det inte dykt upp några nya ärenden som rör händelser efter 2017, men det betyder inte att riskerna har gått ner. Däremot har bankerna blivit bättre på att hålla tätt, tycker Christian Lynne Wandt.

Även Martin Ekstedt, bankanalytiker på Handelsbanken, menar att läget är ett helt annat nu.

– För ett par decennier sedan var det eventuellt ingen vacker syn om man skrapade på ytan hos bankerna och tittade med den syn man har på arbetet mot penningtvätt i dag, säger han till Omni Ekonomi.

Dels har det blivit tydligare från myndighetshåll vad som krävs av moderbankerna i Sverige för att hålla koll på dotterbankerna på andra sidan Östersjön. Dels har systemen förbättrats. I dag letar man mönster i de stora volymer pengar som rör sig snarare än att försöka hitta enskilda transaktioner och individer.

Och det är till syvende och sist bankerna som måste göra det. Informationen sitter hos dem, myndigheter kan inte bara klampa in hur som helst och begära ut den. Men det är ett dyrt och komplext arbete och storbankerna har plöjt ner tiotals miljarder i system och förebyggande arbete.

Samtidigt är det många som har stort intresse att få sina pengar att skifta färg, och fler skandaler kommer, tror Lynne Wandt. Frågan är inte om utan var och när.

Riskerna må vara samma som tidigare, men spelplanen har till viss del ändrat karaktär. ”Rövarkapitalisterna” har fått sällskap av andra ljusskygga element. Efter invasionen av Ukraina har oligarkernas pengar fått svårare att röra på sig och det pågår en febril aktivitet för att säkra kapital och tillgångar.

Men även de ryska underrättelsetjänsterna har gett sig in i leken i större utsträckning än tidigare, menar Christian Lynne Wandt.

Den ryska underrättelseverksamheten utomlands går på högvarv och för att finansiera operationerna måste pengar ut under radarn för att betala spioner, journalister och opposition för att destabilisera länder.

– Mycket av penningtvätten har farligt nära kopplingar till underrättelsetjänst, i synnerhet i Ryssland och Baltikum. När det kommer till Ryssland så är det också svårt att skilja på vem som jobbar för underrättelsetjänst och kriminell struktur, ibland är det faktiskt ingen skillnad, säger Lynne Wandt.

Underrättelsetjänsterna har dessutom helt andra möjligheter och resurser för att hålla sig under radarn.

Men även i Sverige har situationen ändrats de senaste åren. Kriminella har alltid ägnat sig åt penningtvätt, men i och med att det är en bransch på frammarsch i Sverige har riskerna på hemmaplan också ökat. Framförallt har de börjat inse fördelarna med att driva sin verksamhet i bolagsform.

– Det problemet kommer att fortsätta växa. Det är något som bankerna behöver lägga mycket fokus på, och det är utmanande. Det är svårare att ha god översikt över företagskunder än privatkunder, säger Lynne Wandt.

När Baltikumhärvan pågick som bäst räckte det med att andas penningtvätt tillsammans med valfritt banknamn för att få aktiekurserna att falla i hela sektorn. Resan upp har varit mödosam och i Swedbanks fall har det dröjt till nu för kursen att närma sig nivåerna före skandalen.

Men så är det inte längre. När nyheten om Nordea släpptes den 8 januari backade förvisso aktien, men något ras blev det inte.

Bankanalytikern Martin Ekstedt ser heller inget i veckans rapportering som skulle vara särskilt kursdrivande.

– Det är något som har läckt, men utan tydliga siffror som går att ta på vet jag inte vad som skulle kunna vara kursdrivande i det här läget. Sedan kan sådana här saker få fart om det kommer mer information, säger han.

Marknaden tycks alltså ha förtroende för det arbete bankerna gjort mot penningtvätt. Men om penningtvättsexperten Christian Lynne Wandt får rätt i sin profetia så kan det ändras snabbt.