Sprinchorn: Personkulter är en risk vid techinvesteringar

Entreprenörens kraft kan väcka beundran, men personkulter riskerar också att leda till en obalans i bolagsstyrningen. Det måste investerare ge akt på, menar TIN Fonders Erik Sprinchorn.

”Jag vill hävda att det mycket väl kan vara den största risken med att investera i amerikanska teknikföretag”, skriver han i en gästkrönika för Omni Ekonomi.

Vi lever i entreprenörens tidevarv. Exemplets makt är stor och vi har som sociala varelser alltid tittat på framgångsrika exempel att ta efter. 1900-talet var fullt av framgångsrika industrialister, ofta professionella karriärister som från en bas skapad av någon entreprenör anno dazumal byggde börsens största bolag.

Personkulter är inget nytt. Fram till informationsrevolutionen sent 1900-tal handlade det mest om den högsta rangens tjänstemän – vd:ar för stora, globala bolag. Jack Welch på General Electric är kanske det bästa exemplet. Under de senaste 20–30 åren har vi sett hjältearketypen förändras. Entreprenören, den som skapat ett framgångsrikt bolag från grunden, har tagit en allt större plats på scenen. I takt med att teknikföretag också blivit de största och högst värderade bolagen på börsen har denna hjältemyt fått ett ännu starkare fäste. Frågan är om vi nu befinner oss vid entreprenörskultens zenit? Att entreprenören möjligen kommer skifta arketyp från hjälte till något mörkare?

I transparensens namn måste jag uttrycka min beundran för entreprenörens kraft. Den uppoffring de gör – de kunde ju ta ett vanligt jobb och odla sina intressen vid sidan av som många andra. Det värde de skapar – förvisso för sig själva men i ännu högre grad för samhället i stort. Den avkastning de skapar för oss som investerar i de företag de driver. Inte minst det skydd mot dåliga beslut som de utgör. En legoknekt kan som vd vara mycket mer benägen att ta onödigt mycket risk med ett företags pengar och/eller rykte. Går något fel kan vederbörande alltid hoppa till en annan tuva. Att investera jämsides med en entreprenör innebär ofta ett skydd på nedsidan – går något fel kommer entreprenören att kämpa med näbbar och klor för att vända skutan rätt igen.

Steve Jobs var sin tids starkaste lysande entreprenör, ett slags entreprenörernas superstjärna. Att bygga Apple, tvingas lämna bolaget, bygga Pixar och slutligen återkomma till Apple för att inte bara rädda bolaget utan göra det till ett av världens mest värdefulla varumärken ger honom en solklar plats i entreprenörernas Hall of Fame. Elon Musk är den nu levande entreprenör som får mest uppmärksamhet, inte minst i dessa dagar med sitt köp av Twitter. Därmed blir han vd i ett tredje bolag. Sedan innan innehar han ju samma position i Tesla och Space X. Hur ska aktieägarna i de tre bolagen se på detta? Kommer Elon Musk att lägga tillräcklig energi på vart och ett av dem? Hur kommer han att prioritera? Samma sorts frågor och kritik fick Jack Dorsey att lämna posten som vd för Twitter och fokusera på Square.

En liknande situation, med en person på fler än en vd-post, vore närmast otänkbar i svenskt näringsliv. I alla fall på börsen. Detta är dock inte det enda exemplet på friktion mellan starka entreprenörer och vad vi normalt betraktar som god bolagsstyrning. Allt fler bolag har de senaste åren också kommit till börs med olika aktieslag, som i de flesta fall ger en eller flera starka entreprenörer extra starkt ägarinflytande. Alphabet (Google) var ganska unika när de 2004 noterade röstsvaga aktier medan herrar Brin och Page behöll röststarka aktier. 2019 hade vart femte teknikföretag som gick in på amerikansk börs system motsvarande A- och B-aktier. Snap var extrema i att de noterade aktier helt utan rösträtt. Tesla har endast ett aktieslag, men alla beslut kräver 2/3 majoritet, vilket stärker Elon Musks position. En redan stark status för en kader av stjärnentreprenörer förstärks ytterligare av att de i många fall ensamma kan bestämma helt över såväl styrelse som årsstämma.

Tyvärr har entreprenörskulten lett till en obalans i bolagsstyrning som investerare måste ge akt på. Jag vill hävda att det mycket väl kan vara den största risken med att investera i amerikanska teknikföretag. Meta (ägarbolag till Facebook, Instagram och Whatsapp) är ett bra exempel. Bolagets satsning på metaversum är kraftigt ifrågasatt då den konsumerar en stor del av vad bolaget tjänar på annat håll utan att hittills ha visat särskilt eftertraktade produkter eller tjänster. Entreprenören Mark Zuckerberg behöver dock inte nödvändigtvis lyssna ens på rationell kritik då han med 19 procent av aktierna har en majoritet av rösterna i bolaget. Ett skydd som må ha varit motiverat i en tidig, känslig fas i ett bolags resa, har ingen plats i ett fullt moget bolag som riskerar att stelna kring en persons idéer – med ett binärt utfall: Rätt eller fel?

Bakgrund | Erik Sprinchorn

• Förvaltar TIN Fonder sedan starten 2019
• Har många års erfarenhet av aktieförvaltning, bland annat på Swedbank Robur
• Skriver om marknaden och marknadssentiment en gång i månaden.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.