”Kamp om att bli störst och mest inflytelserik”

Att försöka rita upp ägarförhållandena i den svenska fastighetssektorn slutar med något som mest liknar Londons tunnelbanekarta. Bolag äger bolag där storägarna sitter på stora privata innehav i samma bolag.

Fenomenet har fått stor uppmärksamhet de senaste åren, även internationellt. Men enligt Bertil Nilsson, senior analytiker på Carlsquare, såddes fröet redan för 30 år sedan av Peabs grundarduo, bröderna Paulsson.

– Erik Paulsson startade trenden på 1990-talet genom att bygga upp Brinova som delägde ungefär fem regionala fastighetsbolag. Sedan hängde andra på, till exempel Rutger Arnhult. Jag skulle kalla det investmentbolags- eller portföljbyggande, säger han.

Paulsson-bröderna finns bland annat med i Fabege, Wihlborgs och Klövern. Det sistnämnda bolaget knoppades av och hamnade till slut i händerna på just Rutger Arnhult – det stora affischnamnet för den senaste tidens korsägande.

Ilija Batljan har sagt i en intervju med DI TV att förklaringen helt enkelt är att det är den bransch han kan. Michael Johansson som är analytiker på Arctic är inne på samma linje. Billigt kapital skapade rymliga balansräkningar i bolagen och aktiekurserna skapade stora förmögenheter för enskilda individer. Pengarna behövde ta vägen någonstans och då är det lättast att gräva där man står.

Det låter rimligt, men förklarar inte varför andra inte följer samma exempel. Wallenbergarna håller sig till sin husbank SEB och H&M:s Stefan Persson kommer sannolikt inte att dyka upp i ägarlistan på Zara eller Uniqlos ägarbolag. Frågan är svår att svara på menar Michael Johansson.

Bertil Nilsson har ett förslag som involverar fåfänga.

– Sannolikt ett visst mått av att vilja vara den som är störst och mest inflytelserik i branschen. Samt att den svenska fastighetsbranschen består av färre ledande personer jämfört med till exempel industrin, säger Bertil Nilsson.

Det är också de ledande profilerna som står för det stora korsägandet. Erik Selin är, förutom Balder, till exempel storägare i K-Fast och Swedish Logistic Property. Balder är i sin tur storägare i Stenhus Fastigheter och Brinova. Rutger Arnhult och Ilija Batljans privata portföljer, och bolagsportföljer, ser liknande ut.

– Naturligtvis finns en viss risk i sådana här situationer kring intressekonflikter när det är samma ägare i konkurrerande bolag. Sedan finns det risk att en ägare vars olika innehav är i samma sektor får problem samtidigt, och om eget kapital då behövs för att stötta upp verksamheterna kan personen i fråga potentiellt inte stötta alla sina innehav, säger Michael Johansson.

Intressekonflikter och finansiella spridningsrisker med andra ord. Även Finansinspektionen höjde ett varningens finger i sin senaste stabilitetsrapport, och Moody’s riktade skarp kritik i en analys från förra året.

Rutger Arnhult har i princip gått varvet runt och exemplifierat båda problemen.

Våren 2021 utspelade sig en maktstrid i Castellum när storägaren Arnhult vill ta över ordförandeklubban. Frågan delade valberedningen där sittande ordförande Charlotte Strömberg och ledamoten Vincent Fokke reserverade sig mot beslutet. De båda menade att det fanns en intressekonflikt eftersom Arnhult samtidigt satt som vd i konkurrenten Klövern och i styrelsen i Corem.

Rutger Arnhult lämnade vd-jobb och styrelseuppdrag i Klövern och Corem och gick till slut vinnande ur ordförandestriden i Castellum.

– Uppstår ett potentiellt problem så måste du rädda dig själv, sa Arnhult till Bloomberg förra året – innan fastighetssektorn började rasa på börsen – om riskerna med sitt korsägande.

Ett drygt halvår senare tvingades han göra precis det. Ägarbolaget M2 Capital satt på stora lån och stora innehav i fastighetssektorn, och i princip hela innehavet i Castellum såldes.

Men i just det här fallet utlöstes ingen dominoeffekt. Köpare av Arnhults aktier var Roger Akelius, som med Fastighetssveriges kanske största kassa skänkte lugn till marknaden.

Rutger Arnhults portfölj tog en smäll på 6 miljarder i och med försäljningen av Castellum-innehavet. Ilija Batljan har också dumpat aktier ur den privata portföljen under året med förlust. Men frågan om det är början på slutet på korsägandet är mer tveksamt, tror Michael Johansson och Bertil Nilsson.

– Ägandet i andras bolag minskar väl nu av "nödtvång", det vill säga finansiell konsolidering. Men det är inte säkert att så mycket förändras på längre sikt, säger Bertil Nilsson.

Michael Johansson tror inte att vi kommer att få se lika många bolagsköp och personer med roller i konkurrerande verksamheter i närtid.

– Däremot är ägandet av aktier i konkurrerande verksamhet så pass utbrett att jag inte tror det ska försvinna heller.